söndag, oktober 19

Bilkörning när den är som sämst

Har ägnat kvällen åt att köra 28 mil bil i följande förhållanden:

- Mörker (ja, E22 utan minsta belysning, jag tittar på dig).
- Älgjakt (på en sträcka där varningsskyltarna för vilt redan vanligtvis står uppradade med typ tio meters mellanrum).
- Ösregn (vid vissa tillfällen så kraftigt att jag inte såg ett skit, och gled omkring som en vante på grund av vattenplaning).
- Åska (så jag blev bländad av blixten).
- Hyfsat mycket trafik (så man knappt aldrig kunde ha helljuset på).

Är så glad och tacksam för att vara vid liv, och framme, FRAMME!!! på hotellet i Oskarshamn där jag ska bo fram till torsdag kväll att jag nästan lipar.

Det är ju kul med gäster och så, va, men det får väl finnas någon slags gräns?

Minns ni skräcken jag kände förra vintern, när vi på ett dygn fångade sju möss under diskbänken?

Igår dödade vi* en råtta. Inne i vårt hus.

(Okej, i källaren. Men det räknas också.)

EN RÅTTA!!!!

Vill flytta nu.

*Hahahahahahaha! As if. Med "vi" menar jag naturligtvis Gustav.

torsdag, oktober 16

Fjortonåriga hjärnor

Jag pendlar till Vallentuna den här veckan, och håller en-dags-skrivkurser för alla högstadieelever på Lovisedalsskolan.

Själva pendlandet är inte direkt något att hänga i julgranen. Det tar 2 timmar och 10 minuter med pendel och buss att ta sig dit från Gnesta, och lika lång tid att ta sig hem igen. Har (true story) fått ont i ryggen för att jag sitter snett lutad mot fönster och sover/lyssnar på grejer/bidar min tid på olika färdmedel i över fyra timmar om dagen. Plus att jag behöver gå upp klockan fem. Och klockan fem är, som vi alla vet, FÖR TIDIGT.

Men själva jobbet är kul! Helt lyxigt upplägg: Först träffade jag alla elever i en aula i förra veckan och babblade i en timme om att skriva, läsa, och om mina böcker. Sedan träffar jag varje klass nu i en hel dag denna veckan, och gör praktiska skrivövningar/öser ur mig alla skrivtips jag har. Eleverna är skitduktiga! Och helt entusiastiska! Och då blir jag också det.

(Är verkligen inte så svår på det viset.)

Har till och med tänkt den här tanken: "När jag blir genomskådad som fejkförfattare och inte kan jobba med det här hittepå-jobbet längre sen ska jag bli högstadielärare istället." Uppmärksamma bloggläsare vet att det inte är alla gånger jag tänker så efter ett skolbesök. Men det är verkligen himla härligt på högstadiet när det funkar.

Älskar ändå dagens ungdom väldigt mycket.

tisdag, oktober 14

Inga konstigheter

Det är tisdag, nio dagar efter Tjurruset, och jag plockar fortfarande ut lera ur öronen.

Antingen är jag helt sjukt dålig på att duscha, eller var jag helt sjukt lerig förra helgen.

Ingen vet riktigt.

fredag, oktober 10

Fredagschefen

Efter förra veckans familjesammanbrott på fredagkvällen (som gick ut på att samtliga fyra familjemedlemmar vrålade på någon av de andra, och Rufus hävdade att vi ALLTID tvingade honom och Svante att se tecknad långfilm på fredagsmyset fast de BA-HA-HA-RA ville se på "Den itusågade kaninen" och att det var ORÄTTVIST FAKTISKT!!!!) har vi demokratiskt delat upp fredagskvällarna mellan oss och får bestämma snacks + aktivitet (inom hemmets väggar) en gång var fjärde vecka. Resten av veckorna måste man le, se glad ut, och säga JA! till allt som fredagschefen bestämmer.

Idag var det Svante som var chef.

Han bestämde osthjärtan OCH chips blandat i var sin skål + spela Super Mario på det gamla 8-bitars Nintendot som vi kopplat in till projektorn.

Det var kul.

Speciellt var det kul i den den sekunden då Rufus utbrast "WOOP! WOOP! Mamma, du är ju fett bra på Mario, faktiskt!".

Woop, woop? Honom har jag lärt upp bra.

Nästa vecka är det hur som helst jag som är fredagschef.

WOO... ja.

Blir bra det.

torsdag, oktober 9

Hejdå imperfekt, hallå presens!

Jag har varit på sjuttiotalet och vänt idag. Eller nä, lögn. Men jag har varit i min skrivkompis Marias mammas stuga på landet och skrivit, och där såg det ut som på bilden. Skitmysigt! Har aldrig suttit i en skönare fåtölj, tror jag.

Och!

Samtidigt som jag suttit i fåtölj har jag ägnat sju timmar åt att ändra tempus i texten som ska bli en bok så småningom.

Från:
"Ingen av oss verkade riktigt veta vad vi skulle prata om. Vi stod framför en busskur vid Näckrosens pizzeria och tittade oss omkring i det lilla samhället där vi var uppväxta och konstaterade att allt såg ut som det alltid hade gjort och att vi inte visste hur man snackade med varandra längre."

Till:
"Ingen av oss verkar riktigt veta vad vi ska prata om. Vi står framför en busskur vid Näckrosens pizzeria och tittar oss omkring i det lilla samhället där vi växt upp och konstaterar att allt ser ut som det alltid har gjort och att vi inte vet hur man snackar med varandra längre."

Liiiite tråkigt att jag hann skriva 120 sidor innan jag (okej, min förläggare) kom på att jag borde ändra kan man tycka. Men det blir bättre, så jag tragglar på. 63 sidor gjorda, 57 sidor kvar.

Sen ska jag bara skriva resten också.

Då tror jag bestämt att jag tänker jag satsa på den här pigga grejen: Rätt tempus från början.

Kvällsjobb vi gillar

Jag missade min ridlektion igår (buhu), för jag var på Trosa Stadsbibliotek och höll en två timmar lång skrivkväll för unga och vuxna (yeah!). Det är alltid så nervöst det där. Med event öppna för allmänheten. Kommer det komma någon? En person? Två personer? Tre personer? Ingen? Jag har inte jättebra erfarenheter av det sedan tidigare. Och det gör egentligen inte mig någonting om det bara dyker upp två personer, men stämningen blir liksom så besvärad? Arrangörerna blir obekväma. De två personerna blir obekväma. Allt blir lite, lite obekvämt på något vis.

Men åh, allmänheten i Trosa, DÄR har vi en allmänhet som kan sina grejer. Det kom folk. Alldeles lagom många folk. Både unga och vuxna. (Älskar det! Den yngsta var elva och den äldsta... jag vet inte. Sextio? Så fint.) Och de var glada. Och ställde tusen frågor. Och skrev.

SÅ ROLIGT! Hade jag.

Man kan ju hoppas att deltagarna kände åtminstone ungefär samma.

Det var mest det.

onsdag, oktober 8

Att göra författarbesök på högstadiet

När du gör ditt livs första författarbesök i en åtta och har bestämt dig för att det nog är smartast att verka lite cool och ung och nere med kidsen:

Och sedan tvingas stå kvar framför klassen och inse hur dåligt det tricket funkar:

Eleverna, när de får din bok framför sig:


När du lite diskret försöker samla in så mycket inspiration du kan till din nästa ungdomsroman under din dag på skolan.

När den sjunde eleven på stökiga skolan avbryter din skrivövning och frågar "Får vi rast snart?".


När en elev räcker upp handen och undrar om man blir rik av att vara författare.

När du får förslaget att skriva en bästsäljare istället nästa gång, då. "Sno Harry Potter, till exempel. Och döp om honom till 'Harry Plotter'. Då kommer du tjäna skitmycket pengar!"

När läraren i början på dagen beklagar att klassen tyvärr inte hunnit förbereda sig någonting inför ditt författarbesök som varit bokat i fem månader, och därför inte läst någon av dina böcker, för det har varit väldigt många sjuka, och sen var det nationella prov, och förrresten fanns ingen av dina böcker på biblioteket och skolan hade inte råd att köpa in en klassuppsättning och det har varit lite mycket med schemat nu och ganska dålig kommunikation och ont om tid också, väldigt ont om tid.

När en elev ställer frågan om du verkligen läser igenom din text innan du lämnar in den till förlaget.

När någon räcker upp handen och frågar om du inte kan skriva i en annan genre nästa gång. "Fantasy, till exempel. Gärna om vampyrer."

När det sitter en fantastisk ung människa i klassrummet och ivrigt börjar vifta med handen när du säger "okej, då har vi en stund över för frågor".


När du får frågan om du vill ha en kopp kaffe och kanske en macka innan du ska ha din femte och sista lektion för dagen.


Du, när en femtonårig kille kommer fram till dig efter lektionen och säger: "Din bok var faktiskt helt okej. Det händer i och för sig ingenting i den. Men jag dog i alla fall inte av tristess när jag tvingades läsa den."

Din mentala status efter att ha träffat 20 olika högstadieklasser på en vecka.


*ljudet av en polett som trillar ner*

Jag har sett tio avsnitt av The good wife nu, och tillbringat ORIMLIGA mängder tankekraft på att försöka komma på varför jag älskar huvudpersonen så mycket, och känner igen henne som en gammal kompis. Känner mig väldigt lättad nu när jag kommit på det. CAROL! HON VAR JU CAROL I CITYAKUTEN!  Åh.

(Ni bara: Men HUR kunde du inte se det på en sekund? Och VARFÖR kollade du inte bara upp det på internetz som varje annan vettig person hade gjort när hen börjat undra? Svar: Två mycket befogade frågor. Ingen kommentar.)

tisdag, oktober 7

Efterlysning: halsduk

Okej, hej bloggen. Jag har en fråga. Jag önskar mig en halsduk/sjal med något slags grafiskt mönster (jag vågar inte säga trianglar här, men jag menar typ det). Med olika färger! Kanske grått och illblått och rött och rosa och gult eller så. Pasteller och knallfärger, och stor och jävlig ska den vara också, så man kan vira den hundra varv runt sin arma lekamen. Och mjuk! Vet ni någon sådan? Eller något bra ställe där jag kan leta?

Svar till: kall

måndag, oktober 6

10 saker jag tänker på

1. Dö blomflugor, dö!
2. Jag behöver en ny ganska varm höstkappa.
3. Den får inte vara jättejättedyr för jag känner mig verkligen inte så jättejätterik.
4. Ja, ja, jag vet. Jag ska kolla på COS.
5. Imorgon börjar min föreläsningstätaste period i livet, tror jag.
6. Kommer typ inte se mitt hem och mina barn och min man förrän i december igen.
7. Punkt 6 är en överdrift. Men ändå.
8. Jag har börjat kolla på The good wife och tycker väldigt mycket om den.
9. Så här känner jag också inför Augustpriset på ett ungefär.
10. Vi har infört skärmtid på prov (för både vuxna och barn), och jupp, jeep, det ska bli spännande att se hur det faller ut.

Bubblare: Det regnar asmycket.

söndag, oktober 5

Gyttja! Gyttja! Här var det gyttja!

SE PÅ FAN! Jag (och samtliga gamla kontorskompisar som jag sprang ihop med) överlevde Tjurruset, fick medalj, och hade kul (?!?) under tiden? Det här kan vara det konstigaste jag upplevt.

Loppet var en mil långt. Det var inte jättemånga meter av den milen som bara var "spring". Speciellt inte på någorlunda jämt underlag. Det mesta var spring på lerig och stenig skogsstig uppför ett berg/vada genom ett träsk/simma genom lera/spring på hal stig nerför ett berg/klättra över hinder/hoppa över omkullfallna träd och halka lite hit och dit i största allmänhet. Och det är ju oktober, så leran/träsket/vattnet var ju hyfsat kallt. Och det var ju inte som att man gick i och plaskade runt lite med vatten upp till knäna. Vid flera tillfällen bottnade jag inte ens.

Så, ja. Det tog ju sin lilla tid att ta sig i mål. Och jag fryser så mycket nu (tre timmar efter målgång och en timme efter skållhet dusch) att jag sitter under två filtar i soffan och huttrar.

Men det var så sjukt roligt? Vem kunde ana? Har aldrig testat att klafsa genom träsk förut, men tydligen tycker jag att det är 100 gånger roligare än att bara springa på helt vanligt, i kilometer efter kilometer? Jaha, ja. Där ser man.

Så NÖJD med mig själv nu.

Att jag inte fegade ur, fejkade sjukdom, dog i ett träsk eller bröt innan mål. ATT JAG KLARADE DET!

Helt sjukt.

lördag, oktober 4

T minus tretton timmar

Åh, herregud, jag är så stirrig inför den här tjurrusgrejen nu att jag överväger att lägga mig i fosterställning under bordet och hyperventilera mig igenom natten.

Men jag tar kanske ett varmt bad först? Lär ju vara sista gången i jordelivet jag känner mig varm.

Det var kul att lära känna er!

Tack för allt.

fredag, oktober 3

Hej från tårögd

Regeringsförklaring! Så sabla högtidligt och hoppfullt, lipade som en liten gris framför teven nyss. Extra glad över: Alice Bah Kuhnke. Margot Wallström. Gustav Fridolin. Och statsministern himself. (GO STEFAN!!!) Att regeringen har lika många kvinnor på ministerposter som män, och 20% som inte är en del av vithetsnormen, att det finns folk under 30 i regeringen, och att Stefan Löfven pratade så mycket om jämställdhet och använde ord som "stjärnfamilj". Att regeringen är uttalat feministisk, MED MERA, MED MERA.

Fasen så fint det är med visioner ändå.

torsdag, oktober 2

Ett sanningens ord

Från författaren Jenny Jägerfeld på Facebook:
"När Svenska författarfonden sammanställde en lista över de mest utlånade författarna 2013 är de 21 första (om inte jag ser fel) barn- och ungdomsboksförfattare. Samtidigt är det fortfarande ett enormt fett neglect vad gäller rapporteringen om barn- och ungdomslitteratur (och barn- och ungdomskultur generellt för den delen). Barn och ungdomsboksförfattare intervjuas sällan och böckerna recenseras lika styvmoderligt som om de hade varit Askungen förkroppsligade. Samtidigt kan det tjatas om i samma tidning att det är FÖRSKRÄCKLIGT (insert valfri moraliserande falsettröst) att barn och ungdomar läser så lite. SÄRSKILT KILLAR OMG!!! Kan man inte göra en liten samhällsanalys där och fundera över hur olika (t ex mediala) institutioner förhåller sig till den sortens litteratur och kultur? Nedvärderande och som om det inte vore så viktigt? Och tänka att det kanske smittar av sig neråt? Hejdå från signaturen Part i målet."

onsdag, oktober 1

100 saker om mig

1. Jag är 34 år.
2. Nyss luktade jag häst.
3. Jag tyckte det luktade rätt gott, men jag bestämde mig ändå för att det inte var okej att gå och lägga mig utan att tvaga mig, så jag badade badkar tills vattnet blev kallt.
4. Jag är på ganska gott humör.
5. Snart tänker jag dricka passionssoda direkt ur 1,5-litersflaskan.
6. Passionssoda är en himla god läsk! Det har jag då alltid tyckt.
7. Det tycker min kille också.
8. Läsk är ett av få områden där jag och min kille är helt överens, faktiskt.
9. Det här är vad vi föredrar för slags läsk: nästan all som är gul.
10. Förr köpte vi rätt ofta passionssoda, men det har vi slutat med nu.
11. Så häromdagen när jag kom hem och hittade passionssodan i kylen tänkte jag: OMG! Vad romantiskt! Som när vi var nykära!
12. Sen råkade jag slänga ett öga på innehållsförteckningen och kom till sans igen.
13. Alla nummer med E framför är sådana man borde undvika, va? Jag bryr mig nog för lite om sånt.
14. Jag dricker gärna passionssoda ändå nu när den ändå står här.
15. Men jag hade verkligen inte tänkt ägna hela den här listan åt läsk om ni trodde det.
16. Jag dricker knappt läsk ens.
17. Eller så är det där bara en grej jag önskar. "Jag dricker knappt läsk ens." Det låter ju bra.
18. Min dator behöver hur som helst laddas.
19. Det är sjukt störigt.
20. ORKA GÅ OCH HÄMTA SLADDEN!
21. En serie som jag gillar att titta på nu för tiden är "The honorable woman".
22. Det är ganska mycket för att Maggie Gyllenhaal är min favoritskådespelerska.
23. Annars tycker jag om grönt.
24. Jag ägnar kanske en timme om dagen åt att tänka på hur gärna jag vill måla vårt vardagsrum i den färgen.
25. Och sen kanske en timme till åt att tjata på Gustav om att jag ska få göra det.
26. Näe, nu överdrev jag.
27. Men jag tjatar ganska mycket.
28. Jag är skitglad över att "Mera vego" som jag har skrivit ihop med Sara är så poppis.
29. Skitglad och överraskad.
30. Vem kunde ana att jag någonsin skulle skriva en freaking kokbok? Inte jag.
31. Det är kanske mitt mest oväntade karriärsdrag hittills. Det, eller när jag jobbade på gym.
32. Andra jobb jag haft: lokalvårdare, vårdbiträde, personlig assistent, granskogsplanterare, barnvakt, cafébiträde, bokhandelsperson, journalist och redaktör.
33. Men när jag var liten tänkte jag att jag nog skulle bli lärare.
34. Eller författare, kanske.
35. Jag har en hel byrå hemma hos mamma och pappa som är full av tidiga alster jag skrivit.
36. Speciellt de rimmade dikterna från 15-årsåldern är minnesvärda.
37. På ett "åh, herregud, stick ut mina ögon, jag skäms, JAG SKÄMS!!!" kind of way.
38. Jag har gått journalisthögskolan i Göteborg.
39. Och läst litteraturvetenskap i Uppsala.
40. Och franska i Paris.
40. Jag är väldigt svag för Uppsala och Paris, men inte för Göteborg.
41. Fast jag är bättre på göteborgska än på franska.
42. Ibland tänker jag att jag skulle vilja ha en hund.
43. En boxer.
44. INGEN ANNAN HUNDRAS DUGER!!!
45. Jag har haft en boxer en gång och hon var urgullig.
46. Men nu har jag två barn istället.
47. Jag tycker de är urgulliga också.
48. Fast ikväll har jag inte sett av den där urgulligheten så mycket, för ikväll har de haft barnvakt.
49. Rätt ofta när de har de så tänker jag att jag också vill vara hemma och hänga med de fina tonårstjejerna som är här och barnvaktar istället för att åka iväg till var det nu är jag ska.
50. Jag är väldigt svag för fina tonårstjejer också, verkar det som.
51. På ett helt icke suspekt sätt, alltså. Jeez.
52. Jag blir galen på Gustav när han äter snacks i sängen.
53. Men ibland när han inte ser gör jag det själv också.
54. Jag tycker inte så mycket om att cykla.
55. Men ganska mycket om att simma.
56. Kanske är jag väldigt svag för simhallar också? Skulle inte förvåna mig.
57. Jag är väldigt rädd för möss.
58. Men inte så särskilt rädd för ormar.
59. Men mest är jag skiträdd för att mina barn ska drunkna.
60. Eller att vilken annan jävulskap som helst ska hända dem, och jag inte ska kunna skydda dem eller trösta dem eller göra så att det blir bra, åh herregud, INGETING FÅR HÄNDA DEM!
61. Jaha, nu fick jag panik.
62. När jag får panik brukar jag lösa det genom att gå och lägga mig.
63. Jag tycker mycket om att gå och lägga mig.
64. Även om det är natt och mörkt och jag är ensam i vårt hus.
65. Jag älskar vårt hus!
66. Och jag är väldigt glad att vi flyttat hit.
67. Jag bryr mig helt orimligt mycket om hur saker ser ut. Hus, till exempel. Eller golv.
68. Jag tänker jättemycket på färger och former och mönster och hit och dit och skevt och snett.
69. Folk kan däremot se ut lite hur som helst utan att jag märker det.
70. Jag klipper mig alldeles för sällan.
71. Och färgar håret själv i badkaret.
72. Jag hyser inga jättevarma känslor för mitt hår.
73. Å andra sidan hatar jag det inte längre heller.
74. Men jag har hatat ganska många delar av min kropp ganska mycket genom åren.
75. Håret, dubbelhakan, mina köttiga fingrar, otränade armar, magen, rumpan, låren, knäna - herregud, hur mycket energi kan man lägga på att hata sina knän? Fötterna och tårna har jag också avskytt.
76. När jag tänker på det nu blir jag nästan vansinnig. Fy fan vilket slöseri med tid.
77. Det är en tanke jag återkommer till igen och igen. Tänk om man hade kunnat ta alla timmar som folk (kvinnor) lägger på att tänka och noja över sina kroppar, bunta ihop dem och lägga dem på något vettigt istället. Vi hade kunnat skapa världsfred.
78. Jag pratade om det med en förskolepedagog på barnens förskola idag. Om det, normer, könsroller, stereotyper och förebilder. Det var en bra stund i livet.
79. Jag är introvert och ganska blyg.
80. Förutom möjligen i skrift.
81. Min värsta sociala grej är mingeltillställningar där jag egentligen inte känn-känner någon, och inte har någon att gå dit med, så jag behöver gå in i ett rum fullt av folk, själv. Fy fan.
82. Ibland låser jag in mig på toaletten då och liksom... andas och talar strängt till mig själv i spegeln.
83. Jag tror att jag därför uppfattas som rätt tråkig eller intetsägande eller svårpratad i verkliga livet.
84. Men rätt rolig i skrift.
85. Som nu till exempel, nu kan jag dra ett skämt om ni vill! Det var en norsk och en tysk och en Bellman som skulle se vem som kunde vara längst inne i en svinstia. Först gick norsken in. Han kom utrusande efter tre minuter och sa "Uäääh, grisen fes!". Sen gick tysken in. Han kom utrusande efter fem minuter och sa "Uääääh, grisen fes! Sen gick Bellman in. Efter tio minuter kom grisen utrusande och sa "Uääääh, Bellman fes!".
86. Den har jag lärt mig av min äldsta son.
87. Jag tycker min äldsta son ganska ofta är ganska rolig.
88. Fast han blir rätt ofta skitsur om man skrattar åt honom, så jag skrattar åt den yngste pajasen istället.
89. Jag gråter ibland för att jag är så rädd att jag ska sabba barnen.
90. Men hyfsat ofta känner jag mig också helt okej som förälder.
91. Min bästa mat är typ vad som helst med potatis eller avokado.
92. Min värsta mat är typ vad som helst med blodigt lammkött.
93. Tror jag i alla fall? Jag har varit vegetarian i drygt sex år.
94. Jag var inte snygg på högstadiet.
95. Men jag hade en piercing i naveln på gymnasiet.
96. Och jag tågluffade genom Europa efter studenten.
97. Och flyttade till Uppsala utan att känna en själ efter det.
98. Jag tror varken på gud eller på spöken eller på det där alla brukar säga om att det inte finns dåliga väder, bara dåliga kläder.
99. Men jag tror ibland att jag blir glad av att städa.
100. Det skrämmer mig lite, faktiskt.

Om vi aldrig mer hörs så vet ni varför

På söndag ska jag springa Tjurruset.

Eller ja, "springa", jag vet inte. Vada? Klättra? Simma? Krypa? Jag hamnar i någons slags loop av hysteriskt hyperventilerande/gällt skrattande när jag läser på hemsidan så här några dagar innan.

"Årets bana är tuffare och blötare än tidigare. Det är dags att du funderar lite över din utrustning. Du möts av branta backar, mycket ängsmark som är ojämn, blöta diken, sjöar och träsk."

Om jag ska saxa fritt ur beskrivningen av årets bana för att få fram mina favoriter så hamnar formuleringar som "vatten till axelhöjd", "gungfly", "träsk", "snårig gammal sjöbotten" och "uppbyggd hinderbana" väldigt högt upp. Eller långt ner. Eller hur man nu ska se det.

Exakt hur full och dum i huvudet var jag när jag anmälde mig?

Ingen vet.

Men det ska verkligen bli spännande att se om jag överlever helgen.

tisdag, september 30

Sovrummet, maskeringstejpen och jag

Jag har målat lite på vår sovrumsvägg de senaste dagarna. Hemskt kul har jag haft! Vill ni veta hur jag gjorde? Klart ni vill. Så här: Först ritade jag av väggen på ett papper och satt vid köksbordet en natt med blyerts och linjal och lattjade fram ett mönster jag gillade. Gillar tydligen trianglar? Ja. Sedan åkte jag till färghandeln och köpte halvlitersburkar av fyra olika nyanser färg som jag bestämt mig för att jag älskar. De hette "betong", "balett", "glöd" och nån blå som inte hade något namn. Sedan satte jag nålar i golv och taklister och spände tråd mellan nålarna, och tejpade efter tråden, så tejpen skulle hamna rakt. Eller hur smart? Kändes väldigt klyftigt, tyckte jag själv. Ja, och sedan målade jag i omgångar. Och när jag drog bort tejpen när jag var klar hände detta magiska: ingen papperstapet följde med och trasades sönder och levde rövare och förstörde allt. INTE ENS EN MILLIMETER! Men så köpte jag också någon himla supertejp som hette något med "sensitive". Jag skulle säga att det till 100% är den tejpens förtjänst att mina nerver klarade pärsen. Och nu har vi trianglar bakom huvudet när vi sover! Är en himla nöjd person för tillfället. Hej på er!

måndag, september 29

Våld i ungdomsböcker

Så här lät det när vi spelade in podcast på podcastscenen under bokmässan i lördags! Jag pratar till exempel ungefär tre gånger så snabbt som vanligt pga publik. Jaha, ja.

Temat i avsnittet är "våld", och vi har läst Svensk synd, av Martin Jern. Är det skadligt för unga att läsa våldsamma böcker? Varför "gillar" jag att läsa om tortyr? Blir det mer eller mindre läskigt med skildringar av krossade knäskålar om man läser skildringen i text, eller lyssnar på den i en ljudbok? Och vad tipsar bibliotekarien Paula Högström om när det kommer in femtonåringar och önskar sig en slagsmålsberättelse?

Här kan man lyssna! Eller på iTunes.

söndag, september 28

Post bokmässan

Okej, så till mig själv inför nästa år:

- Tunna jackan räcker. "Utomhus" är ändå ingenting man märker speciellt mycket av under bokmässan.

- Stressa inte upp dig pga brist på paraply. "Utomhus" är ändå ingenting man märker spec... ah, det sa jag kanske?

- De svarta skorna är bra, MEN du får skoskav av dem efter två dagar.

- Ta med fler strumpbyxor.

- Ta med fler kontanter.

- Ta med mer energi.

Det var väl det. Det har varit kul!

Mina bästa grejer med Bokmässan 2014 var: 1. Att jag nuddade vid Liv Strömquist, 2. Att "Mera Vego" var superpoppis och sålde slut i Ordfronts monter, 3. Att jag fick prata om (OBS! "om", inte "med" pga herreguuuud, nån måtta) Annika Norlin i säkert 20 minuter med min nya Annika-kompis Patrik Lundberg, 4. Allt flams med folk jag gillar. Skrattade iofs så jag tappade en lins vid ett tillfälle men DET VAR DET VÄRT. 5. Att Carol Rifka Brunt verkade så göllig 6. Att jag köpte en väggkalender med Nanna Johanssons skönhetstips och det stod saker som "mosa en avokado och jämför dig med den" i den.

Nu är jag trött och fast på ett tåg som gått sönder i Herrljunga.

Det är sådär.

Men annars så!

Ganska glad, faktiskt.

torsdag, september 25

Okej, bokmässan, BRING IT!

Varje år, strax innan tåget går mot bokmässan i Göteborg: "Åh, gud, hur kallt kommer det vara? Tunna jackan? Tjocka jackan? FREAKING REGNSTÄLL? Hur gjorde jag förra året? Fan. Kommer inte ihåg. Frös jag? Borde i alla fall äga ett paraply!!! Och skor. SKOR!!! Som är snygga till både klänning och jeans och som jag INTE får skoskav av efter två timmar. Till nästa år måste jag lära mig det här. Måste. Lära. Mig. Det. Här."

Aja.

Nu är jag i alla fall på väg.

Med skor! Och jacka! Och läppstift!

Allt ordnar sig.

onsdag, september 24

Jag går till stallet istället

Här är en grej jag inte är så särdeles bra på har det visat sig: skänkelvikningar och framdelsvändningar. Men jag älskar ändå mina onsdagar i stallet så himla innerligt att jag känner mig lite, lite kär varje gång jag åker därifrån. Idag fick jag rida på fjordingen Hadar! Han var snabb och rolig. Nästa gång ska vi hoppa (okej, skutta över liten bom). Känner 10% så här inför det: hjelp, och 90%: BRING IT!

Så himla mycket kaxigare på hästryggen/i stallet som vuxen.

Fasen vad skönt det är.

tisdag, september 23

Emma Watsons tal inför FN


Detta tolv minuter långa FN-tal av Emma Watson gjorde mig glad (och, okej, lipfärdig) idag.

Halvvägs!

Har gjort det här för första gången idag: Ringt polisen och fått prata med en skittrevlig kvinna som var kriminalvårdsinspektör och dödsfallshandläggare och ställt en miljard frågor om hittepådödsfallet i ungdomsboken jag håller på att skriva. Vad gör polisen om det påträffas en död kropp? Vilka kommer dit?  Spärrar man av? Håller man förhör? Vad händer med kroppen? Är det rimligt att XX och YY? Är det ett troligt scenario att yada, yada, yada? Tycker du det låter osannolikt att bla, bla, bla?

Deckarförfattare gör väl kanske sånt här hela tiden, men för mig? Så jädra spännande.

Jag vet inte om jag kommer skriva in så värst mycket av det jag fick veta i boken (det är ingen deckare, dödsfallet är bara en grej av många), men det spelade hemskt stor roll för sinnesfriden hos mig att en verklig polis som jobbar med verkliga dödsfall har "godkänt" själva grundstoryn, eftersom jag ogärna vill hitta på sånt som inte faktiskt skulle kunna hända i verkligheten.

Passerade dessutom ungefär hälften i manuset idag, tror jag.

WOOP! WOOP!

Hade jag haft en chef hade jag fått en biocheck för väl utfört arbete på skrivbordet idag.

måndag, september 22

Bokmässan 2014 - ses vi där?

Det här blogginlägget, fyllt av gifs som pedagogiskt illustrerar den känslomässiga berg-och-dalbana det innebär att vara på bokmässan i Göteborg, skrattade jag helt orimligt mycket åt. Exakt så är det. Exakt.

I år ska jag mest förlusta mig, lyssna på seminarier, klämma på böcker, gå på mingel och middagar, spela in lite podintervjuer och ha kul. Men tre andra saker ska jag hinna med också:

Fredag klockan 15 -16 står jag och Sara Ask i Ordfronts monter (B08:01) och signerar Mera Vego och ser glada ut! Alla som köper boken på mässan får en apsnygg turkos tygkasse som det står "Mera vego åt folket" på.

Lördag 13.00 - 13.30 sänder vår podcast Allt vi säger är sant live från Digitala Torget (kod: Sc12442). Då ska vi prata om våld i ungdomslitteraturen i allmänhet, om Martin Jerns bok Svensk synd i synnerhet. Kom gärna dit och var publik!

Lördag 14.10 - 14.30 pratar jag och litteraturkritikern Lina Kalmteg på scenen "Molnet" i G-hallen (kod: Sc13774) kring rubriken Hur ökar vi läsandet hos högstadieelever?

Det var det! Resten av tiden? Som på gifsen, giffsarna, giffarna, WHATEVER.

Himla roligt ska det bli.

Titta, en boktrailer!


Ni vet när man klickar igång något klipp på youtube och tvingas se någon himla reklamfilm innan klippet börjar och tycker det är ganska irriterande? I morse gjorde vi det, fast typ tvärtom. Vi skrek i falsett av upphetsning när reklamklippet satte igång och glömde helt bort att fokusera på själva huvudklippet.

"DE ÄJ IVAJ, MAMMA!!! DE ÄJ DIN BOK!"

Och det var det ju faktiskt.

Den förra boktrailern, för "Ivar träffar en Stegosaurus" har blivit nominerad till branschtidningen "Svenk Bokhandel"s pris för årets bästa bokvideo i barn/ungkategorin också. Om ni vill rösta på den vore det kul! Klicka här, scrolla ner, och lägg din röst. Priset delas ut på bokmässan nu om några dagar.

söndag, september 21

Mirakel vi minns

Följande oerhörda har hänt: Vi tog bilen in till Kungens Kurva för att gå på Ikea och Elgiganten, och samtliga fyra i familjen var på gott humör under hela utflykten.

Ska springa och köpa en trisslott nu.

lördag, september 20

Adjö, napp-eran!

Det nöjda barnet i bild kryssade i morse i sin sjunde ruta på klara-att-sova-utan-nappen-listan, och fick gå raka vägen till leksaksbutiken och välja en present. Han valde en verktygslåda med skruvdragare, hammare, såg, skruvmejsel och bygghjälm i härlig plast, och förklarade för killen i kassan att han "äj stoj nu, och haj inga nappaj. Och då få man pjesent!"

Bonus med detta: Nappjunkien till storebror kan inte längre sno lillebrorsans nappar och krypa undan i ett hörn och ta ett nappåterfall.

Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för cirkus Bjärbo/Edman.

torsdag, september 18

Kära RunKeeper!

Jag vet inte om "longest duration" på en löptur verkligen är ett rekord att skryta med.

"Så här långsamt har du aldrig sprungit förut! Det tog JÄTTELÅNG tid för dig att komma hem igen!"

Men, men.

Tack ändå för "uppmuntran".

tisdag, september 16

Mot huvudvärk och sånt

Saker min naprapat säger till mig: "Men för guds skull, du måste bli snällare mot dig själv!!! Ta flera pauser. Gå ut och gå. Andas lite. Klipp lite gräs. Tänk på dina skinkor. Vila mer. Och lyft skrot som en man."

Han tycker jag "verkar fokusera lite väl mycket på att trycka på tangenter". Att jag borde "trycka på andra grejer ibland istället". 

Han kan ju ha en poäng, faktiskt.

Hej då nappen!

Och meanwhile, i det lilla, lilla livet, har mitt yngsta barn slutat med napp. Helt odramatiskt, bara så där. Vi hittade ingen vid läggdags i lördags, och började prata om att han kanske var stor nog att sluta nu. Och att man kunde få välja en present om man klarade det. Och Svante bara: "Okej, jag slutar." Och sen gjorde han det.

HUR SJUKT?!?!?

För Rufus var det en sorg och ett trauma som (faktiskt) inte liknar något annat han genomlevt tror jag.

För Svante? Not so much. Han är lite extra skör på eftermiddagarna, men annars funkar det hur bra som helst.

Så coolt.

Valbaksmällan

Jaha, nähä, vad säger man? Jag vill fortfarande bara ligga under en sten i skogen och gråta över valresultatet. Det känns så jäkla tröstlöst? Förra valet bara "aaa, men vi är 94 % som inte röstat på SD, vi är många fler!" Nu bara, "aaa, men vi är 87 % som inte röstat på SD, vi är många fler!". Nästa val? Vad är vi nere på för siffror då?

Det är så ledsamt.

Inte förvånande, egentligen, men så oerhört sjukt jävla ledsamt.

Men bilden inger i alla fall lite energi på något vis.

Så här skrev Damon Rasti på Facebook igår, och det tyckte jag var välformulerat och klokt:
Alltså lyssna nu, det här kommer inte vara populärt, men det måste sägas. Jag blev inte förbannad igår när valresultatet kom, för alla som har haft någorlunda koll den senaste tiden hade förväntat sig över 10% för SD. Det som däremot gör mig förtvivlad är att vakna idag och läsa allas naivitet och anklagelser. ”Vilka är det som röstar så här?”, ”Ta bort mig från Facebook om du är SD” och ”#FuckSD”. Har ni inte lärt er ett jävla dugg från fyra år sen? Jag vet att ni vill väl, men det hjälper inte att alienera människor som röstar på SD. Utfrysningen efter förra valet (bland mycket annat) ledde till en mer än fördubbling i år. I fyra år har vi pratat OM Sverigedemokraterna men inte MED deras potentiella väljare. Så kom inte och säg att deras väljare är historielösa, om ni inte ska vara mycket bättre själva.

Och ännu viktigare. Medan ni sitter och försöker hitta förklaringar och syndabockar så har en hel del av er missat en väldigt central anledning till problematiken; Det är ni själva. Folk är ”antirasister” men när jag kollar på era midsommarbilder är ni bara etniska svenskar som firar. Går jag igenom era facebookflöden så har ni en rätt sorglig homogen umgängeskrets. Ni jobbar på nåt mediejobb där de flesta av era medarbetare och framför allt chefer är vita. Bor här på Södermalm och hänger enbart med likasinnade på fritiden. Ni är på pappret goda medborgare (hey, ni stoltserar ju med att ni är emot SD) men gör ingenting reellt för att faktiskt minska klyftorna. Ni är segregerade och segregerande själva, på en och samma gång. SVT:s valvaka igår kväll var en ofattbar parodi när alla var smått chockerade över SD:s framgång, men inte en enda gång tittade någon runt sig för att se hur vitt det var överallt i sändningen (Soran undantaget). Den enda gången jag såg folk med utländsk påbrå var i ett inslag om Rinkeby där ”valdeltagandet traditionellt är lågt”. Tack för det PUBLIC service! Det är svårt att se skogen för alla träd.

Du tycker om och är stolt över ditt jobb på Aftonbladet men har aldrig någonsin gått upp till Jan Helin och krävt fler chefer eller medarbetare med utländsk påbrå. När stannade du upp senast och tänkte på att du kanske själv upptar en position där fler med utländsk bakgrund skulle behövas? Du kan ändra din profilbild till "Vi gillar olika" men när senast tog du med nån som är utanför in till innerstan och öppnade dörrar för dem? Till klubbarna på Stureplan? Till nya jobb och nya nätverk? Till en ökad integration.

Jag är inte mycket bättre själv. Det finns så mer jag hade kunnat göra för att förhindra den här utvecklingen. Men nu står vi här. Chockade och arga. Försöker hitta svar, utan att ta ansvar. Det är ett misslyckade för oss alla. Och nej, jag skriver inte detta för att folk som idag är förtvivlade och tar avstånd ska behöva må ännu sämre. Jag säger ifrån för att vi gemensamt behöver ta ett kollektivt ansvar för vårt land och dess framtid.

1987 flydde jag till Sverige från Iran. Samma år släppte Michael Jackson skivan ”Bad”, en av mina favoritplattor genom tiderna. På den finns det en låt som heter ”Man in the mirror” där han sjunger de berömda raderna: ”I'm starting with the man in the mirror, I'm asking him to change his ways”. Så börja med att kolla i spegeln idag. DU är förändringen. Åtminstone starten på den. Nu har vi fyra nya år på oss för att skapa en verklig förändring. Själva. Tillsammans. Utan att peka. Utan att anklaga. Det skulle vara högst tragiskt om vi måste genomgå denna smärtsamma process återigen 2018.

söndag, september 14

Valdagen 2014

Det är två och en halv timme kvar, du hinner fortfarande om du inte redan röstat. Och hittar du inte ditt röstkort, så räcker det med legitimation. Det är viktigt! Det är alldeles för många som tänker gå och rösta på Sverigedemokraterna idag för att någon enda en av oss andra ska ha råd att strunta i valet och sitta hemma.

Själv tog jag på mig mina rosa/röda/grönaste kläder, tog med mig barnen, och la min röst på de jag tror på. Nu är jag så ini helvetes nervös att jag knappt kan sitta still. Börja räkna rösterna, nurå! Bara gör det! Och kom gärna fram till att Fi kommer in i riksdagen (som en liten blåslampa i röven på exempelvis Jimmie och gänget), att de hindrar samma gäng från att få en läskig vågmästarroll, att Miljöpartiet blir tredje största parti istället för SD, och att vi byter regering till en röd/grönare.

Det hoppas jag på.

Och så hoppas jag att valdeltagandet slår nya topprekord, för faen, alltså, rösta är ju det högtidligaste och viktigaste och finaste som finns.

lördag, september 13

Så går en lördag från vårt liv och kommer aldrig åter

Jaha, ja, hej, hej.

Man vet ju att det kommer bli en ganska lång dag när man är själv hemma med barnen och vaknar med nerverna utanpå kroppen och börjar morgonen med att halvskrika "MEN GUD VAD NI GNÄLLER OCH TJATAR, KAN NI LUGNA ER?!?! när det enda de gjort är att typ... vakna och be om frukost. I hyfsat normal samtalston, till och med.

Och så adderar man lite lördagsgodis ----> humörsvängningar, lunchvägran, bråk om skärmar, slagsmål (OBS! Oskyldig på den punkten, åtminstone), borttappade nappar, tristess, smoothie i halva köket och smällande i dörrar ovanpå det.

"Roligt"!!!

Men jag tror kanske att Svante slutade med napp mitt i allt? Kan det vara möjligt? Han sa i alla fall det själv, och han somnade utan en i munnen. En helt oförtjänt jäkla bonus i så fall, emedan ---->

Jag är rädd att jag vid ganska många tillfällen har varit en ganska kass förälder idag.

Men, men.

Jag har vid ganska många andra tillfällen varit en ganska bra förälder, så man får väl ändå hoppas att det jämnar ut sig, och/eller att de hittar en bra terapeut så småningom.

torsdag, september 11

Allt detta snack om taktikröstning makes me wanna smoke crack

Har det någonsin pratats så mycket om taktikröstning som det görs inför det här riksdagsvalet? "Tänk taktiskt. Om du röstar på X finns det en risk att Y inträffar. Men om du röstar på Z! Yada, yada, yada." Och i nästa sekund bara, "Nej, nej, nej! Så blir det inte alls. Om du röstar på Z är det mycket större risk att Y inträffar. Lägg din röst på X! Eller på Å! Eller på Ä! Eller ja, det mest taktiska vore förstås om alla bara röstade på Ö! Yada, yada, yada."  Jag är mycket trött på det nu.

Det är väl extremt få av oss (om ens någon?) som är så kunnig att den kan lista ut på förhand vad som faktiskt är taktiskt, vad som kan tänkas hända i valet, klura ut ett troligt framtidsscenario och redan nu inse vad det kommer få för konsekvenser, och därför lägga sin röst på X eller Y eller Z eller Å eller Ä eller Ö istället för det de egentligen vill rösta på? Eller? Jag kan det verkligen inte.

På söndag tänker jag således lämna min ändå-inte-tillräckligt-taktiska hjärna hemma och rösta med hjärtat på det som jag tror på.

Och för övrigt var ju det här en av de bättre texterna jag läst inför det här valet.

onsdag, september 10

Hemmakontoret featuring kollega

Idag har hemmakontoret haft besök av en livs levande skrivkompis!!! Så exotiskt!!! Det var Johannas idé. Hon meddelade häromdagen att hon hade sett sitt eget kök flera tusen gånger, men aldrig testat att skriva bok i mitt. Så idag har hon suttit vid mitt köksbord och hållit käften och skrivit på sin bok, och jag har flyttat runt lite bland olika stolar i huset och hållit käften och skrivit på min. Och så har vi tagit pauser för lunch och fika och frågor om imperfekt (okej, jag har frågat, Johanna har svarat) lite då och då, och sen har vi jobbat vidare.

Oerhört trevligt.

Och förvånansvärt bra för arbetsmoralen, faktiskt.

Man hade ju annars kunnat tänka sig att det skulle bli blaj-blaj av hela arbetsdagen, och att vi skulle fika bort varenda skrivtimme. Men nu blev det istället tvärtom. Det visade sig nämligen att jag inte med att såsa och fastna i nån himla formulering och råka kolla instagram istället var tionde sekund när jag samtidigt hörde smattret från någon annans tangenter bredvid.

Blir en spännande tid för Johanna nu, när hon ska börja arbetspendla till Gnesta varje dag och sitta i mitt kök och jobba! Mycket mer pendeltåg än hon vanligtvis är van vid, men det får det vara värt.

Tycker jag, i alla fall.

Som inte behöver flytta på mig.

tisdag, september 9

This just in

Kefirsvampen från Harmoniqa med Q har kommit.
Paketet luktade rökelse.
Det var bara det!
Hej då.

"Nu är det bara mormor jag hatar", okej, bra, då så, Krullet, då så.

Jag skickade upp min mamma på vinden för att leta reda på mina gamla dagböcker och lite fort bara kasta ett öga på dem för att se om det fanns några ridlägersanteckningar i dem pga anledningar. Det fanns det inte. Däremot fanns det sida upp och sida ner med känsloyttringar om olika folk jag hatade av en eller annan anledning.

(Mamma! Nu för tiden tycker jag om dig varje dag. Och det gör ingenting längre att Petter fick följa med dig till Köpenhamn OCH GÅ PÅ TIVOLI för det totala värdet av 850 kronor, och jag "bara" fick ett halv skruttigt ridläger i utbyte, till det totala värdet att 500 kronor. Jag tror inte att du gillar honom mer, så vi kan dra ett streck över det nu. I don't hate you!!! Anymore.)

"Jag var nog på dåligt humör när jag skrev sist."

Himla tur att det gick över.

måndag, september 8

Det är en sådan här kväll

Jag missade just munnen när jag skulle trycka in några chips i den, och har nu chips i urringningen, men orkar inte göra något åt det, och nyss när Gustav frågade: "Ska vi köra en omgång super mario?" så svarade jag "nej, jag vill ingenting."

Är en så himla rolig person.

Men jag känner ändå någon slags glädje över att han har börjat beställa kefirsvamp från ett ställe som heter Harmoniqa med q. Jag vet i och för sig inte vad kefirsvamp är, men det känns inte som att det spelar någon roll, det är ändå ganska roligt.

Podcasten - live från bokmässan

Festlig grej: DET ÄR SNART BOKMÄSSA I GÖTEBORG! Jag ska dit så klart, och göra lite grejer (signera Vegokokböcker i Ordfronts monter på fredagen, och prata om ungdomars läsning för SvDs räkning på lördagen, bland annat.) Och så ska vi sända podcast också! Lördagen den 27 september klockan 13.00 spelar "Allt vi säger är sant" in ett podavsnitt live. Det är på Digitala Torget, Podcastscenen (kod: Sc12442), och man får OERHÖRT gärna komma dit och vara publik och lyssna på inspelningen.

Då kommer vi att prata om våld i ungdomslitteraturen i allmänhet, och om Martin Jerns bok "Svensk synd" i synnerhet. Med oss på scenen har vi bibliotekarien och bokbloggaren "Prickiga Paula" Högström. Hur mycket våld pallar läsaren? Var går gränsen? Har det någonsin hänt Paula att en biblobesökare lämnat tillbaka en bok halvläst för att den varit för våldsam? Och vad tipsar hon låntagare som är extra sugna på brutalitet om för böcker?

Om du är på mässan, och har tid över - kom och lyssna! Det blir roligt.