tisdag, september 16

Mot huvudvärk och sånt

Saker min naprapat säger till mig: "Men för guds skull, du måste bli snällare mot dig själv!!! Ta flera pauser. Gå ut och gå. Andas lite. Klipp lite gräs. Tänk på dina skinkor. Vila mer. Och lyft skrot som en man."

Han tycker jag "verkar fokusera lite väl mycket på att trycka på tangenter". Att jag borde "trycka på andra grejer ibland istället". 

Han kan ju ha en poäng, faktiskt.

Hej då nappen!

Och meanwhile, i det lilla, lilla livet, har mitt yngsta barn slutat med napp. Helt odramatiskt, bara så där. Vi hittade ingen vid läggdags i lördags, och började prata om att han kanske var stor nog att sluta nu. Och att man kunde få välja en present om man klarade det. Och Svante bara: "Okej, jag slutar." Och sen gjorde han det.

HUR SJUKT?!?!?

För Rufus var det en sorg och ett trauma som (faktiskt) inte liknar något annat han genomlevt tror jag.

För Svante? Not so much. Han är lite extra skör på eftermiddagarna, men annars funkar det hur bra som helst.

Så coolt.

Valbaksmällan

Jaha, nähä, vad säger man? Jag vill fortfarande bara ligga under en sten i skogen och gråta över valresultatet. Det känns så jäkla tröstlöst? Förra valet bara "aaa, men vi är 94 % som inte röstat på SD, vi är många fler!" Nu bara, "aaa, men vi är 87 % som inte röstat på SD, vi är många fler!". Nästa val? Vad är vi nere på för siffror då?

Det är så ledsamt.

Inte förvånande, egentligen, men så oerhört sjukt jävla ledsamt.

Men bilden inger i alla fall lite energi på något vis.

Så här skrev Damon Rasti på Facebook igår, och det tyckte jag var välformulerat och klokt:
Alltså lyssna nu, det här kommer inte vara populärt, men det måste sägas. Jag blev inte förbannad igår när valresultatet kom, för alla som har haft någorlunda koll den senaste tiden hade förväntat sig över 10% för SD. Det som däremot gör mig förtvivlad är att vakna idag och läsa allas naivitet och anklagelser. ”Vilka är det som röstar så här?”, ”Ta bort mig från Facebook om du är SD” och ”#FuckSD”. Har ni inte lärt er ett jävla dugg från fyra år sen? Jag vet att ni vill väl, men det hjälper inte att alienera människor som röstar på SD. Utfrysningen efter förra valet (bland mycket annat) ledde till en mer än fördubbling i år. I fyra år har vi pratat OM Sverigedemokraterna men inte MED deras potentiella väljare. Så kom inte och säg att deras väljare är historielösa, om ni inte ska vara mycket bättre själva.

Och ännu viktigare. Medan ni sitter och försöker hitta förklaringar och syndabockar så har en hel del av er missat en väldigt central anledning till problematiken; Det är ni själva. Folk är ”antirasister” men när jag kollar på era midsommarbilder är ni bara etniska svenskar som firar. Går jag igenom era facebookflöden så har ni en rätt sorglig homogen umgängeskrets. Ni jobbar på nåt mediejobb där de flesta av era medarbetare och framför allt chefer är vita. Bor här på Södermalm och hänger enbart med likasinnade på fritiden. Ni är på pappret goda medborgare (hey, ni stoltserar ju med att ni är emot SD) men gör ingenting reellt för att faktiskt minska klyftorna. Ni är segregerade och segregerande själva, på en och samma gång. SVT:s valvaka igår kväll var en ofattbar parodi när alla var smått chockerade över SD:s framgång, men inte en enda gång tittade någon runt sig för att se hur vitt det var överallt i sändningen (Soran undantaget). Den enda gången jag såg folk med utländsk påbrå var i ett inslag om Rinkeby där ”valdeltagandet traditionellt är lågt”. Tack för det PUBLIC service! Det är svårt att se skogen för alla träd.

Du tycker om och är stolt över ditt jobb på Aftonbladet men har aldrig någonsin gått upp till Jan Helin och krävt fler chefer eller medarbetare med utländsk påbrå. När stannade du upp senast och tänkte på att du kanske själv upptar en position där fler med utländsk bakgrund skulle behövas? Du kan ändra din profilbild till "Vi gillar olika" men när senast tog du med nån som är utanför in till innerstan och öppnade dörrar för dem? Till klubbarna på Stureplan? Till nya jobb och nya nätverk? Till en ökad integration.

Jag är inte mycket bättre själv. Det finns så mer jag hade kunnat göra för att förhindra den här utvecklingen. Men nu står vi här. Chockade och arga. Försöker hitta svar, utan att ta ansvar. Det är ett misslyckade för oss alla. Och nej, jag skriver inte detta för att folk som idag är förtvivlade och tar avstånd ska behöva må ännu sämre. Jag säger ifrån för att vi gemensamt behöver ta ett kollektivt ansvar för vårt land och dess framtid.

1987 flydde jag till Sverige från Iran. Samma år släppte Michael Jackson skivan ”Bad”, en av mina favoritplattor genom tiderna. På den finns det en låt som heter ”Man in the mirror” där han sjunger de berömda raderna: ”I'm starting with the man in the mirror, I'm asking him to change his ways”. Så börja med att kolla i spegeln idag. DU är förändringen. Åtminstone starten på den. Nu har vi fyra nya år på oss för att skapa en verklig förändring. Själva. Tillsammans. Utan att peka. Utan att anklaga. Det skulle vara högst tragiskt om vi måste genomgå denna smärtsamma process återigen 2018.

söndag, september 14

Valdagen 2014

Det är två och en halv timme kvar, du hinner fortfarande om du inte redan röstat. Och hittar du inte ditt röstkort, så räcker det med legitimation. Det är viktigt! Det är alldeles för många som tänker gå och rösta på Sverigedemokraterna idag för att någon enda en av oss andra ska ha råd att strunta i valet och sitta hemma.

Själv tog jag på mig mina rosa/röda/grönaste kläder, tog med mig barnen, och la min röst på de jag tror på. Nu är jag så ini helvetes nervös att jag knappt kan sitta still. Börja räkna rösterna, nurå! Bara gör det! Och kom gärna fram till att Fi kommer in i riksdagen (som en liten blåslampa i röven på exempelvis Jimmie och gänget), att de hindrar samma gäng från att få en läskig vågmästarroll, att Miljöpartiet blir tredje största parti istället för SD, och att vi byter regering till en röd/grönare.

Det hoppas jag på.

Och så hoppas jag att valdeltagandet slår nya topprekord, för faen, alltså, rösta är ju det högtidligaste och viktigaste och finaste som finns.

lördag, september 13

Så går en lördag från vårt liv och kommer aldrig åter

Jaha, ja, hej, hej.

Man vet ju att det kommer bli en ganska lång dag när man är själv hemma med barnen och vaknar med nerverna utanpå kroppen och börjar morgonen med att halvskrika "MEN GUD VAD NI GNÄLLER OCH TJATAR, KAN NI LUGNA ER?!?! när det enda de gjort är att typ... vakna och be om frukost. I hyfsat normal samtalston, till och med.

Och så adderar man lite lördagsgodis ----> humörsvängningar, lunchvägran, bråk om skärmar, slagsmål (OBS! Oskyldig på den punkten, åtminstone), borttappade nappar, tristess, smoothie i halva köket och smällande i dörrar ovanpå det.

"Roligt"!!!

Men jag tror kanske att Svante slutade med napp mitt i allt? Kan det vara möjligt? Han sa i alla fall det själv, och han somnade utan en i munnen. En helt oförtjänt jäkla bonus i så fall, emedan ---->

Jag är rädd att jag vid ganska många tillfällen har varit en ganska kass förälder idag.

Men, men.

Jag har vid ganska många andra tillfällen varit en ganska bra förälder, så man får väl ändå hoppas att det jämnar ut sig, och/eller att de hittar en bra terapeut så småningom.

torsdag, september 11

Allt detta snack om taktikröstning makes me wanna smoke crack

Har det någonsin pratats så mycket om taktikröstning som det görs inför det här riksdagsvalet? "Tänk taktiskt. Om du röstar på X finns det en risk att Y inträffar. Men om du röstar på Z! Yada, yada, yada." Och i nästa sekund bara, "Nej, nej, nej! Så blir det inte alls. Om du röstar på Z är det mycket större risk att Y inträffar. Lägg din röst på X! Eller på Å! Eller på Ä! Eller ja, det mest taktiska vore förstås om alla bara röstade på Ö! Yada, yada, yada."  Jag är mycket trött på det nu.

Det är väl extremt få av oss (om ens någon?) som är så kunnig att den kan lista ut på förhand vad som faktiskt är taktiskt, vad som kan tänkas hända i valet, klura ut ett troligt framtidsscenario och redan nu inse vad det kommer få för konsekvenser, och därför lägga sin röst på X eller Y eller Z eller Å eller Ä eller Ö istället för det de egentligen vill rösta på? Eller? Jag kan det verkligen inte.

På söndag tänker jag således lämna min ändå-inte-tillräckligt-taktiska hjärna hemma och rösta med hjärtat på det som jag tror på.

Och för övrigt var ju det här en av de bättre texterna jag läst inför det här valet.

onsdag, september 10

Hemmakontoret featuring kollega

Idag har hemmakontoret haft besök av en livs levande skrivkompis!!! Så exotiskt!!! Det var Johannas idé. Hon meddelade häromdagen att hon hade sett sitt eget kök flera tusen gånger, men aldrig testat att skriva bok i mitt. Så idag har hon suttit vid mitt köksbord och hållit käften och skrivit på sin bok, och jag har flyttat runt lite bland olika stolar i huset och hållit käften och skrivit på min. Och så har vi tagit pauser för lunch och fika och frågor om imperfekt (okej, jag har frågat, Johanna har svarat) lite då och då, och sen har vi jobbat vidare.

Oerhört trevligt.

Och förvånansvärt bra för arbetsmoralen, faktiskt.

Man hade ju annars kunnat tänka sig att det skulle bli blaj-blaj av hela arbetsdagen, och att vi skulle fika bort varenda skrivtimme. Men nu blev det istället tvärtom. Det visade sig nämligen att jag inte med att såsa och fastna i nån himla formulering och råka kolla instagram istället var tionde sekund när jag samtidigt hörde smattret från någon annans tangenter bredvid.

Blir en spännande tid för Johanna nu, när hon ska börja arbetspendla till Gnesta varje dag och sitta i mitt kök och jobba! Mycket mer pendeltåg än hon vanligtvis är van vid, men det får det vara värt.

Tycker jag, i alla fall.

Som inte behöver flytta på mig.

tisdag, september 9

This just in

Kefirsvampen från Harmoniqa med Q har kommit.
Paketet luktade rökelse.
Det var bara det!
Hej då.

"Nu är det bara mormor jag hatar", okej, bra, då så, Krullet, då så.

Jag skickade upp min mamma på vinden för att leta reda på mina gamla dagböcker och lite fort bara kasta ett öga på dem för att se om det fanns några ridlägersanteckningar i dem pga anledningar. Det fanns det inte. Däremot fanns det sida upp och sida ner med känsloyttringar om olika folk jag hatade av en eller annan anledning.

(Mamma! Nu för tiden tycker jag om dig varje dag. Och det gör ingenting längre att Petter fick följa med dig till Köpenhamn OCH GÅ PÅ TIVOLI för det totala värdet av 850 kronor, och jag "bara" fick ett halv skruttigt ridläger i utbyte, till det totala värdet att 500 kronor. Jag tror inte att du gillar honom mer, så vi kan dra ett streck över det nu. I don't hate you!!! Anymore.)

"Jag var nog på dåligt humör när jag skrev sist."

Himla tur att det gick över.

måndag, september 8

Det är en sådan här kväll

Jag missade just munnen när jag skulle trycka in några chips i den, och har nu chips i urringningen, men orkar inte göra något åt det, och nyss när Gustav frågade: "Ska vi köra en omgång super mario?" så svarade jag "nej, jag vill ingenting."

Är en så himla rolig person.

Men jag känner ändå någon slags glädje över att han har börjat beställa kefirsvamp från ett ställe som heter Harmoniqa med q. Jag vet i och för sig inte vad kefirsvamp är, men det känns inte som att det spelar någon roll, det är ändå ganska roligt.

Podcasten - live från bokmässan

Festlig grej: DET ÄR SNART BOKMÄSSA I GÖTEBORG! Jag ska dit så klart, och göra lite grejer (signera Vegokokböcker i Ordfronts monter på fredagen, och prata om ungdomars läsning för SvDs räkning på lördagen, bland annat.) Och så ska vi sända podcast också! Lördagen den 27 september klockan 13.00 spelar "Allt vi säger är sant" in ett podavsnitt live. Det är på Digitala Torget, Podcastscenen (kod: Sc12442), och man får OERHÖRT gärna komma dit och vara publik och lyssna på inspelningen.

Då kommer vi att prata om våld i ungdomslitteraturen i allmänhet, och om Martin Jerns bok "Svensk synd" i synnerhet. Med oss på scenen har vi bibliotekarien och bokbloggaren "Prickiga Paula" Högström. Hur mycket våld pallar läsaren? Var går gränsen? Har det någonsin hänt Paula att en biblobesökare lämnat tillbaka en bok halvläst för att den varit för våldsam? Och vad tipsar hon låntagare som är extra sugna på brutalitet om för böcker?

Om du är på mässan, och har tid över - kom och lyssna! Det blir roligt.

söndag, september 7

Val, val, snart är det val!


På söndag är det val, hörni. Alla måste rösta! (Okej, det blir lite knivigt för er som inte har rösträtt. Men alla andra? Ni måste, ta mig fan.) Det kommer att bli ett ganska otäckt val, tror jag, för Sverigedemokraterna kommer ju knipa en hel massa röster. Men om alla andra, som inte tycker som dem, går och röstar så har vi i alla fall gjort det. Vi är jättemånga fler. Och om du känner att njaaaae, njääääe, jag ligger nog faktiskt hellre hemma på soffan och pillar mig i naveln istället för att vandra iväg och stoppa en valsedel i den lilla låddan (eller vad det nu är du kan tänkas ha för anledning att låta bli att rösta) så är du dessvärre BARA EN LITEN LORT, och det vill ju ingen vara.

Okej? Okej.

Alla går och röstar.

Den här valkompassen som SVT gjort tycker jag är väldigt bra. Där ser man väldigt tydligt vad partierna tycker i olika frågor, och kan jämföra. Kanske kan vara en hjälp till alla som inte bestämt sig riktigt ännu? 2000 riksdagskandidater har ställts inför 47 olika förslag, och klickat i om det tycker förslaget är mycket dåligt, ganska dåligt, ganska bra eller mycket bra.

Himla tydlig översikt.

Själv hoppas jag 1. Att vi byter regering, till en rödare, efter valet, 2. Att Gudrun Schyman och Fi kommer in i riksdagen och 3. Att det inte går bra för Sverigedemokraterna och 4. Att det går bra för Miljöpartiet.

Men alldeles oavsett är den där valkompassen bra.

What else is new?

Hej, det är jag igen! Jag som typ aldrig lyssnar på musik längre. Jag vill bara säga att jag varvat den här nya nu en tio, tolv gånger och blivit blank i ögonen varenda gång, och jag älskar Annika Norlin. Den finns på Spotify.

Kom ihåg var ni hörde det först

Har den här teorin nu: Fint och Fult har i hemlighet skiljt sig, och har numera delad vårdnad av vädret. Varannan månad har Fint hela ansvaret (se: juli och förhoppningsvis även september), varannan månad har Fult hela ansvaret (se: juni och augusti).

Eller hur är jag klipsk som genomskådat?

Jorå.

Live från soffhörnan

Hej bloggen!

Sedan sist har jag hunnit vara i Oslo. (Jag hann ha hemskt kul på lanseringen av NUBB, och delta i ett panelprat om nordisk ungdomslitteratur, men jag hann inte gå till Vigelandsparken. Bra och dåligt.) Jag har också hunnit vara i Linköping och delta på mässan Linköping Vego, och föreläsa om vegetarisk mat, "Mera vego", barns ätande och kombinationen däremellan tillsammans med Sara. Det var väldigt roligt! Är så sjukt impad av min kompanjon, hon kan prick ALLT om proteiner och järn och B12 och omega 3 och sånt som jag inte kan ett endaste dugg om, OCH hon är den lugnaste jag vet när det kommer till barn som inte uppför sig vid matbordet eller äter sin mat. Hon ba: "Jag vet, det är himla tråkigt. Men det går över sen! Om hundra år. Bara ta ett djupt andetag och fortsätt försöka. Och ät en pralin eller två också."

(Denna avslappnade inställning är väl kanske inte att rekommendera om barnen är sjuka, inte växer, eller har något annat särskilt behov när det gäller kosten, kan jag tänka mig. Men om man till exempel har barn som, likt mina, mirakulöst nog verkar växa som de ska fast de ibland bara vill äta en snabbmakaron och lite ketchup till middag? Då säger Sara att man kan vara så där lugn. "Det ordnar sig", säger hon. "Och det blir bara tråkigt om du tjatar, och till slut blir middagen förknippad med något negativt. Försök ha tålamod bara, och fortsätt servera den mat du vill att barnen ska äta. Så brukar det lossna till slut." Hur skönt? JÄTTESKÖNT.)

Annat jag gjort: städat huset, klippt gräset, varit med Rufus på hans livs andra fotbollsträning, badat badkar, läst två böcker och tänkt orimligt mycket på att jag vill måla vårt vardagsrum grönt.

Nu dricker jag te som är nåt så förbannat beskt att jag inte förstååååår varför jag ens sörplar i mig det.

Hej då!

torsdag, september 4

Norge! Äntligen!

Imorgon bitti åker jag till Oslo. Det blir min första gång i Norge. Är inte det sjukt? Svar: Jo.

Men hur som helst.

Jag (och fyra andra författare från Sverige, Norge och Danmark) ska vara med på lanseringen av NUBB, som är en Nordisk sajt om ungdomslitteratur. Så här skriver de själva:
NUBB er ei uavhengig nettside som vil arbeide med formidling av ungdomslitteratur på tvers av landegrensene i Norden. Vi vil lage et nettverk for nordiske bloggere som skriver om ungdomsbøker. NUBB er et nettverk for bloggere som blogger om ungdomslitteratur på nordiske språk. 
Målet med NUBB er å:
* spre informasjon om nordisk ungdomslitteratur
* spre informasjon om nordiske bloggere som skriver om ungdomslitteratur
* skape et nettverk for nordiske bloggere, som skriver om ungdomslittertur, slik at de kan komme i kontakt med hverandre
Det ska bli väldigt kul! Har läst böcker av alla de andra fyra författarna (Sara Bergmark Elfgren & Mats Strandberg från Sverige, Harald Rosenlöw Eeg från Norge och Sanne Munk Jensen från Danmark) och varit fruktansvärt imponerad, så känner mig 1. Sjukt stolt över att få vara med i detta gäng, och 2. Sjukt nöjd över att jag ska få säga hej till dem.

Plus också: KUL JU ATT FÅ ÅKA TILL OSLO!!!

Ska till exempel få säga hej till min norska redaktör, som jobbade med "Allt jag säger är sant" när den släpptes i Norge. Och sen har jag ungefär fem minuter (nä, okej, liiiite till) över för att upptäcka stan. Vad ska jag göra då, tycker ni?

onsdag, september 3

Kära dagbok!

Idag har jag börjat på ridskola. OCH DET VAR SÅ JÄDRA KUL JAG TROR JAG DÖR!!! Hästen jag fick rida på hette Dublin, och han var en svettig, lurvig skäck som var supersöt och ganska sömnig. Och runt omkring stallet såg det ut så här: åkrar, åkrar, skog, himmel, superfint. Hade jag inte varit så sabla fokuserad på sittben och skänklar och gudvetallt när jag satt där på pållen, så hade jag kunnat se ut över vidderna på bilden från hästryggen.

ÅH, ÄNDÅ!

Det blir bra det här.

Podden lever!

Vi var så malliga inför den här sommaren, för vi hade spelat in podavsnitt som skulle räcka att pyttsa ut under heeeeela långa sommarmånaderna. HIGH FIVE! Ja, och sen slarvade jag bort alla ljudfilerna, och så blev det jättetråkig stämning.

Men nu! Nu är vi på banan igen. Det nya avsnittet handlar om författardrömmar, Amanda Svensson, folkhögskolor, skrivarljus, Asta Kask, dikter, avundsjuka och dagdrömmen om att ha en vindslägenhet i London där man sitter och skriver sina fantastiska böcker. Vid åtminstone två tillfällen vid inspelningen skrattade jag så det kom tårar.

Alla måste lyssna!

Vi bjuder också på våra bästa skrivtips för alla som drömmer om att skriva en bok.

Här hittar ni avsnittet!

måndag, september 1

Kloppeti kloppeti

Följande oerhörda har hänt: Jag har anmält mig till en ridskola och ska börja ta ridlektioner varje onsdagkväll med start om två dagar. Hade det funnits en emoji som såg ganska jättenervös men mest helt sinnessjukt jäkla uppspelt ut så hade jag illustrerat denna lilla textsnutt med den. Nu får ni föreställa er själva istället.

Jag är mindre rädd för hästar och stall som vuxen än jag var som barn, har jag märkt. Då mådde jag illa av nervositet inför varje ridlektion. Jag kommer ihåg att jag knappt kunde prata i bilen på väg till stallet, lika delar livrädd som uppspelt, tror jag. Och skitnervös inför utdelningen av hästarna! Det fanns kanske två eller tre ponnys som jag kände mig trygg med, resten var jag rädd för. Och ridlärarna var också läskiga, tyckte jag. Stränga och arga, och jag vet inte om det var i mitt huvud, men jag upplevde det som att det inte fanns något utrymme för att göra fel. Kände man sig osäker på hur man gjorde något så svalde man ner den lilla klumpen i halsen och försökte ändå. Man ställde inga dumma frågor. Man tog inte upp deras tid. Och man var inte rädd för något. Inte så det syntes i alla fall. Och det var inte direkt fråga om att få beröm under ridningen, vill jag minnas? Jag kommer ihåg en gång som jag fick beröm under min ridskoletid. (Jag gjorde mitt livs bästa skänkelvikning.) Men jag skulle kunna rada upp jättemånga stränga tillrättavisningar som etsat sig fast i minnet.

Nyss fick jag frågan, men herregud, varför ville du rida om du var sådär... rädd? Och jag vet inte riktigt, men jag ville verkligen det. Jag läste hästbok på hästbok på hästbok och ville också vara en hästtjej, ville också vara bland hästar. Och fortfarande om någon ber mig lista lyckliga ögonblick i livet så är häst + galopp + skogsstig bland det första som poppar upp i mitt huvud.

Nu för tiden tycker jag det verkar vara en annan stämning i rätt många stall. (Mer beröm, till exempel. Och lite mer tillåtande.) Plus att jag inte är lika ängslig själv längre. Förr i tiden vågade jag aldrig erkänna att jag inte hängde med om ridläraren pratade om något jag inte kunde. Jag bara nickade och spelade med, klaaaaart jag visste hur man tränsade sin häst, och sedan vände jag mig mot hästen i panik och ville gråta för HUR FAN TRÄNSAR MAN, JAG HAR INGEN ANING?!? Nu vågar jag erkänna sånt. Det är hemskt skönt.

Ska bli intressant att se hur nervös jag kommer vara när jag står där på onsdag i min nya ridgrupp där jag känner noll (0!) personer i ett nytt stall där jag känner noll (0!) hästar.

Jag gissar: Ganska nervös, faktiskt.

OCH UPPSPELT!

Så lycklig grej, det här.

fredag, augusti 29

Väger upp. Eller ja, väger ner?


I onsdags skålade vi för Mera Vego på Aspuddens bokhandel. (Stockholms trevligaste bokhandel, jag svär! Möjligen med konkurrens från Bokslukaren.) Det var trångt och svettigt och jätteroligt, och varenda snitt, varenda bok och varenda vinglas tog slut. Idag är jag hemma i smutsigt hår och fula kläder och tar hand om en krupphostande Svante.

Det ger och det tar, livet.

tisdag, augusti 26

Mera vego och peppen

I morse satt det en medelålders man (Magnus Utvik, that is) som älskar "en god stek" och har barn som mest bara vill äta ketchup och pratade i tre minuter i Gomorron Sverige om hur mycket han gillar min och Saras vegetariska kokbok. (Här kan man se! Pratet om vår bok börjar 12.30 in i klippet.)

Det känns oerhört på så många sätt.

De här tre veckorna som "Mera vego" har funnits i världen har varit så overkliga så jag måste nypa mig i armen lite mest hela tiden. Har jag berättat hur svårt det var att få ett förlag att nappa på idén, då i begynnelsen? Det var väldigt svårt, faktiskt. "För smalt ämne." "Det kommer bli för svårt att nå ut med en sådan här bok." "Barnfamiljer vill inte äta vegetariskt." När Ordfront (som knappt gett ut någon kokbok och därför först inte ens kändes som ett alternativ) nappade hade vi nästan gett upp och gick omkring och sa saker i stil med jaaaaa, ja, det är väl för smalt då. Folk vill väl bara äta bacon, som vanligt.

Little did we know.

Idag beställde förlaget tilltryck, för första upplagan på boken är nästan slut. Och hela min telefon svämmar över av folk som köpt boken, lagat rätterna (!!!), publicerar bilder på sina middagar och ropar heja, heja, heja i varenda kommentarsfält jag ser. Det är surrealistiskt, och fruktansvärt roligt. Jag är skitglad! Lite, lite tårögd av tacksamhet för att ni är så entusiastiska och inte håller inne med det! Och på något sätt liksom... stolt och blödig å alla grönsakers vägnar, som om de vore mina barn?

Tänk att det finns fler som också gillar gröna grejer ibland!

*snyft*

Vad vacker världen är ändå!

Imorgon firar vi boken på Aspuddens bokhandel (18-21, öppet för alla som vill kika förbi).

Tjena, vad vi ska skåla och göra high five då, jag och Sara.

Med vänlig hälsning,

Överlycklig

Nöjen vi minns

Jag vet inte om det här säger något om naprapater i allmänhet, eller om det säger något om mig, (troligtvis det senare) men jag tyckte det var roligt att gå till en naprapat idag? Det var min första gång. Var fasen uppspelt och fnissig i flera timmar efteråt. Man fick ju små uppgifter! Varför har ni aldrig sagt något om det? Jag älskar små uppgifter! Typ "håll upp armen så här nu, och tryck emot när jag säger till" och "böj knäna och tryck benet inåt" och "luta huvudet så mycket du kan åt vänster", och sen blev jag knådad och tryckt på och fick nålar i axlarna och hemläxa, hemläxa!

*piper förtjust*

Har jag sagt någon gång att jag älskade att gå i skolan?

Hur som helst så tyckte både jag och mina axlar och mitt sneda bäcken (vem kunde ana att jag ens hade ett sådant?) och min superspända högerarm som jag tydligen överanstränger när jag sitter vid datorn jämt att det var en väldigt bra upplevelse att gå till en naprapat. Ska dit igen nästa vecka, och redovisa min läxa. Redovisa min läxa!

*piper förtjust*

Åh, gud, alla dessa små glädjeämnen man har i livet ändå, va? Vad torftigt allt skulle vara utan dem.

Tjuvtitt: Ivar träffar en tyrannosaurus

Idag släpps min och Emma Göthners andra (fristående) bilderbok om dinofantasten Ivar, och den här gången träffar han på en livs levande tyrannosaurus. Det är ganska läskigt, för Ivar vet en massa saker om tyrannosaurusar. Att de har skitvassa tänder, till exempel. Och att de äter andra dinosaurier till middag. Frågan är bara... hur är det med barn? Äter tyrannosaurusar barn?

Nå.

Det visar sig snart att SPOILERVARNING!! just den här tyrannosaurusen inte är så hungrig just nu. Mest leksugen, faktiskt. Det är liksom aldrig någon som vågar stanna och leka med henne, alla bara kutar sitt snabbaste så fort hon visar sig. Men kanske, kanske kan Ivar vara undantaget som bekräftar regeln? Vill han leka? Och vad leker man i så fall med en skitstor dinosaurie, när man själv är liten som en myra?

Ivar träffar en tyrannosaurus finns att köpa i bokhandlar och på nätet, och passar barn mellan 3-6 år ungefär. Och vill ni köpa en bok direkt av mig, med en hälsning i, så går det också bra. Då klickar ni här och läser om hur det går till.

Hoppas ni gillar!

Dagens tips!

Om man är en sådan som prenumererar på DN så möttes man av den här annonsen i Kulturdelen i morse. Från och med idag (och fram till 8 september) kan alla prenumeranter ladda ner min och Johannas bok "Vi måste sluta ses på det här sättet" helt gratis som e-bok.

En himla bra deal, skulle jag vilja säga.

Boken passar från... femton år och uppåt, kanske? (Studier visar att den funkar på 25-åringar och 35-åringar och 55-åringar också).  Den innehåller saker som: parisdrömmar, dejter, gymnasieskolor, förskolelämningar, varannan vecka-ångest, hångel, studenten, saker man skrattar av och Kent (the band).

Man klickar sig in på dn.se/ebok om man blir sugen.

måndag, augusti 25

Slaget om pelletspannan

Det pågår ett tyst krig här hemma, där jag och Gustav på var sin sida om köksbordet slåss för vårt liv för att inte råka bli den av oss som "kan mest om pelletspannan". Ingen av oss hade (naturligtvis) några förkunskaper om dylika tingestar när vi köpte hus, och ända sedan vi flyttade in har vi kämpat i det tysta för att försöka slippa undan ansvaret. Jag gissar att vi båda tänkt att "så länge jag bara spelar död och inte närmar mig pannan, så kommer ju han där/hon där vara så illa tvungen att gå in och styra upp till slut."

För ärligt talat, någon av oss måste ju veta hur man stänger av den för säsongen på sommaren, tömmer ur askan, felsöker när något inte funkar, håller koll, vet var numret till servicemannen ligger, hittar bruksansvisningen när den behövs, sätter på pannan igen när det börjar bli kallt, etc, osv, mm.

Och det fattar ju alla att den av oss som lär sig det först snabbt som ögat kommer att förpassas till den man skriker på när "Det är något fel på pannan!!! Gör nåt!!!"

Är inte så himla sugen på att få den rollen, faktiskt.

Tråkigt nog för mig är Gustav så mycket slugare i det här tysta kriget än vad jag är. Ikväll satt han vid köksbordet och använde sin lenaste stämma när han sa:

- Jag kan ta med mig barnen och storhandla efter maten.
- Va, kan du?
- Ja!

Intet ont anande hjulade jag här lyckligt iväg mot soffan och såg min timme av egentid dallra framför mig i luften som den vackraste av hägringar. Då drämde han i med fortsättningen:

- ... så kan du sätta igång pannan under tiden. För det är ju skitkallt här hemma.

DOH!

Fattar inte hur jag inte kunde se den komma? Får ju fasen se till att skärpa mig.

Nu kan jag både stänga av pannan för säsongen, sätta på den igen på hösten, aska ur den, felsöka (stå och glo på den, blåsa bort lite damm, trycka på lite knappar, öppna och stänga nån lucka och vifta lite desperat med handen framför hela alltet, som om det någonsin hjälpt mot något, alltså) och jag har läst bruksansvisningen säkert tre gånger.

Det här bådar inte gott.

söndag, augusti 24

The killing, fjärde säsongen.

Okej hej, nu har jag sett klart, ska vi prata om fjärde säsongen av The Killing lite i kommentarerna här, eller?

OBS! VARNING FÖR SPOILERS! KLICKA INTE OM DU INTE VILL LÄSA HUR DET SLUTAR!

Eller ja, klicka hur mycket du vill, men skyll dig själv.

Mamma! Fixa youtube.


"Mamma? Får jag filma dig när du är så där galen och härmar oss hur vi brukar låta när vi kommer hem från dagis och bara tjatar och tjatar och tjatar och vill ha äppeljuice?"

"Okej, då."

3 x söndag


Gustav är på bröllop och när jag vaknade i morse hade sms:et med beskedet "man är alldeles för sällan ute till klockan fem" trillat in i min telefon. Min spontana reaktion på det var ungefär "OCH TUR ÄR VÄL DET, EFTERSOM MAN MÅSTE GÅ UPP KLOCKAN 05.45 OCH SPELA LEGO STAR WARS-SPEL."

Men det är sol! Det är det faktiskt.

fredag, augusti 22

Sökes: Låtar av vegetarianer

Och i avdelningen "låt oss överarbeta temat en smula, why don't we" undrar jag: Vad kan ni för artister/band som är vegetarianer? Eller veganer? Vi ska fira vegokokbok i nästa vecka och jag kan inte släppa tanken på att göra en låtlista full av artister som är vegetarianer. Kan ni några? Som spelar tillräckligt lugn och sansad musik för att det ska gå att spela den i bakgrunden på en mingeltillställning utan att det liksom... tar över för mycket?

Svar till: festfixarn

onsdag, augusti 20

Well hello there, the Killing

När tredje säsongen av the Killing började sändas i USA missade jag det med flera veckor och var chockad och bestört både länge och väl efteråt, för att jag missat denna OERHÖRT viktiga händelse. Nu bara: GÖR SAMMA SAK MED SÄSONG FYRA?!? 

Blir allvarligt oroad för mig själv snart.

Blir också genuint överlycklig över tanken på att ha sex avsnitt att se ikapp.

Det kanske eventuellt säger mer om mig än vad det säger om själva serien, men skit i det nu.

THE KILLING!

*gör sälen ner i sängen med datorn i högsta hugg*

Hörs sen.

tisdag, augusti 19

Lisa går till doktorn

Följande oerhörda har hänt: Jag har sökt läkarvård. Tror fasen jag kan räkna på ena handens fingrar antalet gånger jag gjort det innan i mitt liv. Inte för att jag har något emot läkare. (Nästan alla mina expojkvänner är till exempel doktorer, och de är ju trevliga hela bunten.) Utan för att jag... äh, vet inte. Är rätt frisk av mig. Och det alltid finns de som mår sämre. Som behöver läkartiden bättre. Och jag klarar mig ju. Det är säkert inget. De kommer bara tycka att jag sjåpar mig. Inte ska väl jag, etc, osv, mm.

Men! Nu är jag så j-a trött på att ha ont i huvudet flera dagar i rad med ojämna mellanrum att jag överväger att amputera huvudet. Och då känns ändå "läkarvård" som ett vettigare första steg att ta. Right?

Har nu bokat 1. Tid på vårdcentralen för att ta värden och blodtryck och träffa doktor och 2. Tid hos naprapat för att kolla så det inte egentligen är så att jag har ont i axlarna. Man kan ju tycka att jag borde märka om jag har ont i axlarna helt själv, men, men, ja, ja.

Känner mig skitduktig nu!

Skitduktig i kombination med sjåpig, då förstås.

lördag, augusti 16

Lördagslugn och annat hittepå vi minns

Idag har det stora barnet i den här familjen varit this close att helt sonika packa ner mig i en låda och ställa ut lådan på gatan, och plita ner en skylt att ställa bredvid: MAMMA BORTSKÄNKES PÅ GRUND AV ALLERGI MOT DUM I HUVET. Så sjukt dålig stämning här! Dristade mig först till att säga att han inte fick lördagsgodis förrän efter lunchen (AMEH!), sedan till att säga att han inte fick spela mer på ipaden (WTF?!?) och sedan till att föreslå att vi skulle gå ut (SKÄMTARU?!?) och cykla. Det där sista var nog för att putta honom över ruinens brant.

Så kränkt.

Sen kom vi hem, och jag hörde mig själv säga "Men herregud, nu är jag så trött på gnäll att jag extremt snart blir ga-len. Nu får ni får göra vad ni vill. Bara vi är utomhus. Och inte skriker."

Då fyllde de sandlådan med vatten från trädgårdsslangen, tog av sig alla kläderna, och badade nakna i leran.

Bra val, ändå.

Alla blev glada.

Men någon "härlig lördag" eller "lugn ledighet" vet i fåglarna om jag skulle kalla det. Det lasset får någon annan på internetz dra idag, jag pallar inte, jag måste sova.

Det är ju en ledig dag imorgon också.

Mysigt vi ska ha det.

"Mysigt."

fredag, augusti 15

P.S

Amen, alltså, "Farväl Falkenberg"? Du käre värld, vad bra den är. Sådan exakt tonträff. Eller vad man nu kallar det.

Hade glömt.

Böcker om kompisgäng på små orter

Boken jag håller på att skriva på nu är en ungdomsbok (tror jag), huvudpersonerna är 20 år. Den utspelar sig i den lilla tätorten där jag växte upp. Ingelstad, 2 mil söder om Växjö. Där finns det 1700 invånare, en affär, en badplats, två pizzerior, några frisörer och ett övergångsställe. Boken handlar om ett kompisgäng, som återförenas där en sommarvecka. De ska gå på en begravning.

Och det var allt jag hade att säga om det för tillfället.

Men jag undrar om ni har bok eller filmtips? Jag plöjer allt som handlar om 1. Små orter , helst i kombination med 2. Kompisgäng, och allra, allra helst i kombination med 3. Unga vuxna.

Ska se om "Farväl, Falkenberg" nu, tänkte jag. Och i veckan läste jag Christoffer Carlssons "Den enögda kaninen" (Så väldigt bra!). Innan dess läste jag "Röda vita rosen", av Mariette Glodeck, efter tips från någon här på bloggen, minns inte vem nu, förlåt. (Också bra!) Borde jag läsa om "Den hemliga historien"? Se "Sista natten med gänget"? Eller vad?

Kommer ni på något får ni hemskt gärna tipsa.

tisdag, augusti 12

Greetings from Lund

Jag (och Johanna) är i Lund nu, och håller skrivkurs på stadsbibblan i tre dagar, för unga personer mellan 14-20 år. Det är lite smått fantastiskt, av lite alla möjliga olika anledningar. Till exempel: Kursen är fullbokad, sedan länge. Verkligen inte varje gång det händer när man kommer till en bibbla. (Läs: Har aldrig någonsin hänt förr.) Det stod folk uppskrivna på reservlista. Som förhoppningsfullt kom till bibblan i morse, men fick vända i dörren. Och nu sitter det 20 tjejer och killar i det lilla rummet och skriver på dagarna. På sitt sommarlov.

Lund, alltså!

Ett förtjusande ställe.

Det har jag då alltid sagt.

söndag, augusti 10

Limited, schimited - rör inte min daim mint


Ser ni det där med "limited edition" där längst ner till höger i bild? Det skrämmer mig lite. Som jag ser det finns det inte en enda vettig anledning att låta denna gudagåva till mänskligheten choklad försvinna ur något slags sortiment, någonsin. Så nu drar jag mitt strå. Jag äter mig långsa... okej, nä, ganska snabbt, igenom det stora berget av mintdaim som ligger staplade strax innan kassan på vårt hemköp och tänker att när Marabou ser försäljningssiffrorna så kommer de bara: OMFG, DAIM MINT! Det verkar vara väldigt stort i Gnesta med omnejd. EVIGT LIV? EVIGT LIV!

Ni kan tacka mig sen.

Sjukt god, denna där.

fredag, augusti 8

Tack!

Åh, hörni, det är så roligt att ni är så entusiastiska och hejiga och glada över vegokokboken! Det trillar in mejl med beställningar av signerade exemplar på löpande band, och igår seglade boken upp på Bokus topplista över gårdagens mest sålda böcker PÅ HELA HIMLA BOKUS, AV ALLA HIMLA BÖCKER SOM FINNS DÄR, och ni bara: visar glada tummar upp i varenda socialt forum jag tittar in på.

Jag blir så väldigt glad och stolt och tårögd!

Ville bara säga det.

torsdag, augusti 7

Tjuvtitt: Mera vego - mat för hela familjen

Igår landade min och Saras färdiga kokbok i brevlådan här hemma, och nu har jag ägnat det senaste dygnet åt att ömsom ha lust att gråta av lättnad, och ömsom ha lust att springa omkring med båda armarna i luften och dela ut high fives på löpande band. Den är klar! Den är klar! Jag vet inte varför det känns så otroligt, men det gör det. Herregud, vad länge vi sysslat med den här.

Men snygg blev den! Och stolt är jag.

Mera vego - mat för hela familjen är en kokbok för alla som vill ha ny vegoinspiration i köket. Den passar både den som redan är vego (och är trött på sina gamla vanliga recept), och den som inte alls är vegetarian (men vill börja laga lite mer vegetariskt, och inte vet riktigt hur eller vad). Eller för den arma krake som är förälder till ett barn som plötsligt deklarerat att hen blivit vegetarian, för den delen.

Vi har haft hela familjen i åtanke när vi gjort recepten, och i den bästa av världar passar därför rätterna både små barn, stora barn och vuxna. Recepten är indelade efter hur lång tid matlagningen får ta - och här finns både kaossnabba recept, vanliga vardagsrätter, festliga helgmåltider, mellanmål, efterrätter och småplock.

Grunden i recepten är lakto-ovo-vegetarisk, och det betyder att en hel del av rätterna innehåller mjölkprodukter och ägg. De recept som är veganska (alltså helt fria från alla slags animaliska produkter) eller lätta att vegananpassa har vi märkt med en stämpel. Den stämpeln sitter mer än hälften av recepten. Det finns inget "låtsaskött" som quorn eller sojabitar eller fejkbacon i något av recepten.

Och så får man lite tips och trix mellan varven också! Till exempel kring hur man (eventuellt) får barn att smaka på ny mat, hur man bäst marinerar tofu, hur man fixar tuggmotstånd i en vegetarisk burgare, eller varför det asiatiska ströbrödet panko typ är matlagarens bästa vän.

Det är jag, och barndietisten Sara Ask, som står för texterna och recepten, Ulrika Pousette som tagit bilderna, och Katy Kimbell som gjort formen. Boken är släppt nu, och går att köpa lite överallt (definitivt hos nätbokhandlarna i alla fall). Och vill man köpa en bok direkt av mig, med en hälsning i, så får man gärna det! Då klickar man här.

Hoppas, hoppas ni kommer gilla den! Eller maten i den. Eller helst både och.

Fridens liljor!

onsdag, augusti 6

Den fruktansvärt otäcka hajen och dess veka hjärta

Jag försökte leka blodtörstande haj med mina barn på lekplatsen idag. Tanken var att jag skulle vara den blodtörstiga hajen, och barnen skulle vara mitt potentiella byte, och de skulle vara uppe och klättra och klänga i den stora klätterställningen och jag skulle vara under samma klätterställning och hoppa efter dem och hugga med mina livsfarliga käkar och vara fruktansvärt otäck.

(Jamen, titta inte på mig! Ni tror väl inte att jag får hitta på några regler?)

Så himla svårt att vara fruktansvärt otäck, bara, när det minsta lilla bytet envisas med att vara helt omtänksam under tiden.

"HAJEN! HALLÅ, HAJEN? ÄJ DU HUNGJIG? VILL DU KÄKA UPP EN LITEN, LITEN TUGGA AV MIG? ÄJ DU SUGEN PÅ DET? OKEJ. OKEJ, HAJEN! JA KOMMEJ NEJ TILL DIG DÅ. SÅ DU INTE BEHÖVEJ VAJA HUNGJIG. MEN HAJEN? DU FÅJ BAJA TA EN LITEN TUGGA AV MIN JUMPA. INTE EN STOJ. BAJA EN LITEN. ÄJ VI ÖVEJENS, HAJEN? OKEJ, BJA. NU KOMMEJ JAG, MIN LILLA HAJ!"

*åker ner för rutchkanan*

*hoppar upp i famnen på hajen och lirkar sina små armar runt hajens hals*

"JAG ÄLSKAJ DIG, HAJEN. VILL DU TA ETT BETT?"

Alltså, verkligen.

Jetesvårt.

Är hajar blödiga?

Denna haj är.

måndag, augusti 4

Det är lite varmt. Har ni märkt det?

Vad säger vän av ordning om en person (VILKEN SOM HELST!) som jobbar hemifrån och sitter framför en dator på ett litet kontor på övervåningen i ett hus under en värmebölja, bara helt sonika bestämmer sig för att jobba naken? Skulle vän av ordning misstycka? Och om ja, befinner sig vän av ordning någonstans i närheten av Gnesta?

Frågar åt en kompis.