söndag, februari 14

Torp uthyres!





Alla som pallar tanken på utedass och utedusch, och har funderat på att kanske hyra ett lantligt litet falurött hus med (jefligt nymålade) vita knutar en vecka eller två i sommar... KOLLA HÄR! Vi hyr som vanligt ut vårt favoritställe i Sörmland (2 timmar med bil från Stockholm) några veckor när vi inte själva är där. Det är härligt och lugnt och fullt av natur där. Jag bara säger.

fredag, februari 12

3 x sista dagen i Lissabon




Gud, vad det regnar. Det är tur att vi är här för att jobba, för nu gör det inte så mycket, idag har jag ännu inte gått utanför dörren. Kanske borde man få spö när man är i Lissabon i en vecka och mestadels bara upplever staden från fönstret? Men det är något med att sitta här vid sin dator och veta att allt det där fina finns här inom räckhåll. Två timmar utomhus om dagen och resten jobb inomhus med utsikt över stan räcker liksom väldigt, väldigt långt. Och jag mejlade just in 25 sidor text till förlaget. När vi åkte hit hade jag 0. Jag tycker det har varit en skitbra vecka.

onsdag, februari 10

2 x onsdag i Lissabon


Idag har det regnat hela dagen här, så vi fick ÄNDRA VÅR RUTIN, omg! Stannade inne och åt lunch i lägenheten, och gick utanför dörren först när Johanna blev rastlös framåt fem och ba: "Rasta mig!". Så då gjorde jag det. Så himla lydig? Vi åt middag på cirkusskolan/restaurangen Chapito här bredvid, och det var gott, nu är vi mätta. Johanna ligger i en saccosäck på golvet och ba: "Spela Adele!" Så då gör jag det. Så himla lydig?

Etc, etc, etc.

tisdag, februari 9

3 x tisdag i Lissabon

Det här är något nytt som poppat upp den här skrivresan: Att vi hjälper varann att komma på grejer till våra respektive böcker. Vi skriver på två helt olika historier, och läser inte varandras text, men började redan på flyget hit att berätta för varann om vad vi tänkt att våra berättelser skulle handla om. Och nu har det helt plötsligt blivit så att Johanna kanske kommer ner för trappan på morgonen och bara: "Åh, Lisa, jag kom att tänka på en grej till din bok! " Eller att jag plötsligt över lunchen bara: "Men du! Tänk om killen i din bok kanske gör så här?" Sen kanske det inte alls blir så i slutändan, det vet man ju aldrig, men just nu: Är beredd att lipa lite av lycka över att ha någon att tänka högt inför. Tycker det gör skrivandet skitmycket lättare.

måndag, februari 8

4 x måndag i Lissabon








När tror ni man tröttnar på att konstant kommentera hur skönt det är med solen och vårvärmen? Framåt torsdag? Kanske aldrig? Vi satt just på en uteservering och nästan somnade efter lunchen, näsan upp mot solen, helt knäpptysta. Nu är vi tillbaka i lägenheten och ska fortsätta skriva. Det finns jordgubbar som smakar jordgubbar, och vin som smakar vin här. All is well.

söndag, februari 7

4 x söndag i Lissabon




Hej från euforisk person i Lissabon, vi är på plats nu. Man behöver inte ens jacka när man går ut, för det är vår här. Det här är vårt schema: 1. Vakna. 2. Äta frukost. 3. Skriva i kanske 3-4 timmar. 4. Gå ut och till exempel fotografera kakel och äta lunch och kanske sitta på en uteservering med näsan mot solen och säga: "Åh, herregud, her-re-gu-ud, vad det här är härligt". 5. Gå hem igen och skriva i 3 timmar till. 6. Äta middag. 7. Prata 8. Somna.

Repetera i en vecka.

Ja, jädrar i mig, vilket genireseupplägg, kan inte komma på något jag hellre gör i en vecka än just det här.

torsdag, februari 4

Tandtrauman vi minns

Min äldsta unge har haft en framtand hängandes på sned i en månad eller två, och den nya vuxentanden som ska efterträda mjölktanden började växa fram bakom den lösa tanden för länge sedan. Ändå har den gamla inte lossnat? Till slut var det som att den nya tanden tryckte mjölktanden så snett att den knappt gick att rucka på längre, och det arma barnet har inte velat tugga på något hårt på flera veckor.

Ikväll fick jag känna lite på mjölktanden, och hörde, som i ett parallellt universum, mig själv säga: "Äh, ska jag dra ut den så vi blir av med den?" Och från samma parallella universum svarade ungen: "Ja, gör det!"

FY FAN.

Fick bända och slita och vrida med hela min kraft? När tanden väl var ute var jag tvungen att lägga mig ner på golvet för att jag var så nära att svimma. Meanwhile stod barnet med blodet droppande från munnen och grät för att han trodde att han skulle förblöda över handfatet, och lillebrorsan satt i sängen och höll för ögonen i panik.

WOOP! WOOP!

Sen skickade barnet ett mms på det blodiga handfatet till sin far som inte är hemma, "de blödde mucket". Grattis, Gustav! Kul meddelande att få när man är på jobb. Men det var fint att han åtminstone också fick en pizzaemoji och en bananemoji från Svante och en solglasögonemoji från Rufus, och att tanden är ute, och att alla somnade glada.

Godnatt från mum of the year

onsdag, februari 3

*spinner*

Jag har haft en så himla bra matdag idag, för jag har lekt vidare med de där videosnuttarna om vegomat (som jag tydligen inte kan släppa), och därmed varit så illa tvungen att laga till exempel cashewsalsa, pizza och färska vårrullar på hemmakontoret under dagen. Det måste ändå sägas att det absolut bästa med att jobba med matrelaterade grejer är den här simpla: Man får äta upp maten när man jobbat klart. Så sjukt mätt och belåten liten arbetsmyra här, va.

I övriga livet är det två dagar tills jag och Johanna åker till Lissabon för att skriva (och fota kakel) i en vecka. Eeeeek! Känner fruktansvärd separationsångest (det här är det jag är rädd ska hända: hela familjen ska däcka i kräksjuka när jag inte är hemma och kan kuta mellan sjuksängarna och... ta hand om dem), och fruktansvärd pepp (EN VECKA I LISSABON!!!) Tänk om det är typ... lite sol som värmer, så man kan sitta på balkongen och blunda mot ljuset i kanske bara tröja, och så sitter Johanna där bredvid och gör likadant, och så säger hon typ: "Ska vi prata lite om Annika Norlin nu, eller vill du hellre att vi pratar om din skrivprocess?" och så bildar molnen på himlen som ett litet fluffigt hjärta runt hela scenen, och det hörs stråkar, och vi har mysdress, och kanske ett glas vin, TÄNK DET?!? Åh.

tisdag, februari 2

Två grejer jag tänker mycket på

Hej bloggen, ska vi prata lite om hästar och odling? Det tycker jag.

Hästar: Jag har blivit uppflyttad en grupp på ridskolan. Inför det känner min inre elvaåring sig så jädra mallig att hon snart blir helt ohanterbar.  ("Du passar bättre i den här duktiga gruppen, Lisa. Du har väldigt bra balans." SA INGEN RIDLÄRARE NÅNSIN TILL MIG NÄR JAG VAR LITEN, MEN NU!?!) Min inre 35-åring känner sig också lite, lite knäckt efter varje ridlektion i den här nya gruppen, för de andra är typ proffs och jag måste fortfarande fråga så himla basala grejer. "Varför får jag henne inte att gå på spåret?" "Vadå halvhalt med sitsen, jag trodde bara man gjorde halvhalt med händerna?" "Töltar hon verkligen? Eller är det här trav?" etc, etc, etc. Geuwd. Kämpar som ett litet djur varenda måndag. 

Odling: Det finns tydligen något som heter sparrisböna?!? Den ska jag odla i sommar. Mina förväntningar på denna lilla balkväxt: through the roof.  Gustav "snackskungen" Edman är mest exalterad över nån himla jordmandel som han ska försöka sig på. Lyckas han kommer han att ha odlat sitt eget snacks framåt nästa höst. För alla som någon gång sett Gustav inmundiga snacks och/eller gå igång på egenproduktion av diverse prylar är det uppenbart att det här skulle kunna bli höstens stora samtalsämne i Gnesta med omnejd. PEPPEN!!! Förutom detta ska vi försöka odla: sockerärter, sojabönor, bondbönor, brytbönor, rödbetor, spenat, grönkål, svartkål, morot, fänkål, rädisa, tomat, gurka, sallad, paprika, melon, zucchini, jordärtsskocka, potatis, lök och kryddor. Är såhär en dag in i februari helt övertygad om att det kommer att gå strålande. Gick i alla fall som smort att beställa alla fröer.

Godnatt med er.

lördag, januari 30

Sign "En man som heter Ove" gör en halv pudel

Okej, så efter lite seriöst journalistiskt grävande (en engagerad bloggläsare frågade i sin butik, och jag frågade i min) kan vi konstatera att det inte alls alltid är butikerna som fyller kundkorgarna med reklamblad. Eller jo, det finns butiker som gör det, (hälsar en av de butiksanställda vi pratat med) men det finns också de som låter bli. Det är olika från butik till butik.

"Vi städar korgarna ordentligt en gång i veckan, och har precis anlitat ett företag som ska sköta ångtvätten av korgarna åt oss, så att de ska bli ordentligt rena. Och angående reklambladen och skräpet? Det är kunder som skiter i att plocka undan efter sig. Jag plockar skräp från korgarna konstant. Skulle kunna få ihop en sopsäck om dagen. Det är irriterande, ja? Jag håller verkligen med dig."

Så, tillbaka på noll.

Fritt fram att störa sig på sina medhandlare igen om man känner för't. Jädra jeppar!

fredag, januari 29

Sign "En man som heter Ove"

En sak som jag stör mig på helt orimligt mycket: När det ligger annonsblad och skräp i botten på kundkorgen eller kundvagnen när jag ska handla. På samma sätt som jag inte "kan" jobba om det är stökigt på skrivbordet, eller "kan" se på teve om det är stökigt på soffbordet, "kan" jag inte handla om det är stökigt i min kundkorg när jag börjar. Det säger mer om mig än om skräpet, ja. Men skit i det nu. Vad f-n ÄR det för jädra jeppar, som lämnar sitt skräp i botten på korgen när de handlat klart?!? Och varför är de så många?!? Det är ju tamigfan omöjligt att hitta en ren kundkorg!!! Har jag ilsket tänkt och kastat annonsblad omkring mig i vredesmod vid ingången i butiken.

Idag, vid en ålder av snart 36, insåg jag i ett kort ögonblick av insikt, att det nog inte är "några jädra jeppar" som släpar med sig annonsblad till affären, omsorgsfullt lägger dem i botten av sin kundkorg, och sedan medvetet lämnar dem kvar där när de handlat klart. Det är affären som lägger dit dem. Visst, va? För att vi inte ska bli så jädra sugna på att köpa annonsvarorna att vi inte kan motstå?

Mind: blown.

Hela min syn på resten av människorna som handlar mat här ändrades just.

Och det var allt jag hade på hjärtat den här fredagskvällen.

onsdag, januari 27

Plötsligt en onsdag

Okej, så idag har mitt yngsta barn tydligen "simmat och rullat i lera", så när jag skulle plocka ur hans overall ur torkskåpet på förskolan vid hämtning hittade jag den inte ens. Det hängde bara bruna overaller där? Hans är ju grön! Fattade inget. Sen trillade det ner en liten, liten paljett, och nu tvättar jag brun overall och hoppas hitta en grön under det tjocka lagret av stelnad lera så småningom.

Annan sak jag gjort: Quinoafritters på muffinsplåt. En sån där plåt med muffinsgropar i, ni vet? De kan man tydligen göra små vego...skapelser i! Gjorde smet av kokt quinoa, nötter, gröna mixade ärter, lök, ost, mandelmjöl, ägg, ströbröd, soja och kryddor, och klickade i smeten i muffinsgroparna. La på lite mer riven ost och pinjenötter, ringlade lite olja och körde i ugnen i typ en kvart tills de blivit helt krispiga, och sen åt vi dem till middag med klyftpotatis och sås och det var väldigt gott, och jag behövde inte steka något ens, WIN! Det var ju kul? Jag tyckte det. Vet inte riktigt vad det säger om mitt sinne för humor, men jag blev uppspelt.

Nu får man bada badkar och läsa bok, va?

Det får man.

tisdag, januari 26

Varannan vatten

Okej, nedan följer lite bokprat, låtsas att ni är intresserade? Jag har tänkt ut en hel ungdomsroman på sistone, gjort en plan, hittat på fyra huvudpersoner, gjort research, skrivit anteckningar, och provskrivit första kapitlet. Och sen har jag bestämt mig för att det nog inte går. Inte just nu i alla fall. För jag orkar inte? Ämnet är så allvarligt och läskigt, och jag vetifan om jag pallar att umgås med tanken på en styckmördad fjortonåring i ett år framöver. Mitt huvud behöver liksom inte påfyllning av tankar på vad som kan hända med barn, och hur det påverkar människor i deras omgivning. Inte den här veckan i alla fall. Mitt huvud behöver påfyllning av: första förälskelsens pirr och panik, mjukglass och vårsol och delade hörlurar på en buss.

Ja, så nu lyssnar jag på Håkan Hellströms "Valborg" helt orimligt många gånger om dagen och tänker ut en ny bok istället. Kanske skriver jag den istället.

(Tänk om det är så - att jag styr mitt egna mående med det jag skriver. Att jag blir ledsen av att skriva ledsamma saker, och fluffig av att skriva fluff.)

(Coolt.)

(Also: Hur mår ni, deckarförfattare of the world?)

måndag, januari 25

Katten som kom in från ingenstans

Två förvånande saker har hänt i detta hem på sistone: 1. Gustav har börjat göra en podd om katter. Detta är oväntat eftersom Gustav varken gillar katter speciellt mycket, eller tål dem. 2. Jag har börjat lyssna på en podd om katter. Detta är oväntat eftersom jag inte heller direkt gillar dem. (Jamen, förlåt då, catpeople of the internet, men boxervalpar är ju tusen procent bättre?)

Podden är faktiskt oväntat intressant.

Förra avsnittet handlade om katter på internet, om kattvideos och hela kulturen kring klickvänliga kattklipp. Nästa avsnitt ska handla om katten i litteraturen. Har också lärt mig grejer om att kattifiera mitt hem (känns i och för sig pyttelite onödigt, eftersom hemmet inte innehåller någon katt), toxoplasma, och om kattens skönhet. Vem kunde ana?

Här kan man lyssna på Kattpodden om man vill. Ja, eller på iTunes då förstås.

Hejsvejs.

lördag, januari 23

Du vet, man måste inte ha kalas om man inte vill



På en skala 1-10 bestämde vi oss i efterhand att ge dagens barnkalas en hyfsat svag 4. Ingen slog sig, inget gick sönder, och ingen grät, men... själva födelsedagsbarnet insåg till exempel en timme in på kalaset att han verkligen inte tycker om att ha kalas och smet ner i källaren och satte sig och stirrade in i en vägg. (Gud ändå, vad jag kan relatera.) Och sen satt han där och vägrade komma upp, medan Gustav och jag försökte anordna festliga uppdrag för att de andra skulle få tag på varsin godispåse, och det gick väl sådär, och tårtorna var faktiskt inte ens speciellt goda.

MEN, MEN.

Källarbarnet kom upp till sist i alla fall!

Nästa år ska han bjuda en kompis på kanske bio istället för att ha kalas, säger han.

Tack, ja.

torsdag, januari 21

Dagens boktips

Jag läste en så bra bok idag, så efteråt var jag tvungen att göra följande: 1. Gråta. Inte för att boken var sorglig, utan för att jag blev så jädra känslosam av den, vet inte om jag var glad för att jag inte var nitton längre, eller om jag var ledsen, men jag tror kanske mest ledsen, det var rätt härligt att vara nitton. 2. Sms-trakassera Johanna som jag visste hade läst samma. 3. Sms-trakassera personen som jag trodde hade jobbat med boken på förlaget. 4. Mejl-trakassera personen som verkligen hade jobbat med boken på förlaget. Observera här att de två sistnämnda personerna råkar vara personer jag känner, som jobbade med min senaste bok också, jag brukar inte alltid sms-trakassera förlagsmänniskor så fort jag läser en bok. (Johanna däremot, har jag för vana att sms-trakassera på regelbunden basis.)

Boken var: "M varken mer eller mindre" av Petra Backström. Det var väldigt, väldigt, väldigt länge sedan (vi pratar om flera år här) jag läste en svensk bok för unga vuxna som jag gillade så mycket som jag gillar den här. Den är så exakt och skarp och rolig och smart och redan på första sidan står det: "Han försökte strypa sig själv när han var tio. Inte för att han led av ångestattacker eller dödslängtan - vilken tioåring gör det? Men han var väl lite dum i huvudet som liten helt enkelt." Ja, och efter det var jag naturligtvis kär i den. Boken, alltså.

Är i och för sig fruktansvärt sur för att jag inte skrivit den själv, men förutom den lilla krisen: hjärtögonemoji. Läs den?

onsdag, januari 20

Morgon på kontoret

Lifehack, morgonrutin: Snook på högsta volym. Eftersom jag är den enda i familjen som tycks begripa mig på fenomenet väckarklocka har jag hittat på en ny grej för att få upp resten av slöhögarna ur sängarna strax efter jag släpat mig upp själv. Det är: musik. Först puttar jag kärleksfullt på respektive person och möts av en som säger "mm", en som vrålar "INNNNNTE GULLUNGE!!!" och en som drar täcket över huvudet och kryper in under bäddmadrassen och spelar död. Då biter jag ihop tänderna så de gnisslar och sätter på Rufusases spellista på svinhög volym i rummet bredvid. FUNKAR! Idag gjorde Snook det hårda väckningsarbetet medan jag ställde fram frukost. Thank you, Snook.

Det här (strax efter åtta) är en himla bra tid på hemmakontoret, tycker jag. Då har slöhögarna precis gått iväg till förskola, skola och jobb, och jag är helt svettig efter allt overalltråcklande och vantletande och mackfixande och mösstjat, och så får jag sätta mig ner vid ett OBS! knäpptyst bord och fylla på kaffet och bara hålla käften. 

Mmm... hålla käften i tystnad. En kvart i alla fall?

Sen kanske radio.

måndag, januari 18

En måndag i januari

















Min syster skulle ha varit här ikväll, men due to virus fick hon vackert stanna hemma, och här sitter jag med sju maskiner ovikt tvätt och ingen att tjata hål i huvudet på. (Detta är alltså på allvar ett intresse detta flickebarn har, att vika vår tvätt?!? Säg det inte till'na, men jag har länge misstänkt att hissen inte alltid går riiiiiiktigt ända upp där, OM MAN SÄGER.) Jag skulle väl inte vilja säga att jag är arg på det där viruset, men jag är besviken. Mycket besviken.

Meanwhile har en psykolog i den här artikeln sagt en massa saker som får mig att nicka så mycket i samförstånd att mitt huvud håller på att flyga av. Inte så jädra lätt att leva efter alla dagar i veckan (eller ens en), men my, oh, my, vad jag ändå försöker.

Annars då?

Min systerson fick se ett foto på mig och utbrast: "Men det är ju gamla moster Lisa!".

Det går bra nu.

lördag, januari 16

Live från mitt huvud

Kom på häromdagen att det vore kul att göra en serie små korta filmsnuttar, "veckans vegovideo", med olika teman för de olika avsnitten, och tips och trix och kanske ett recept i varje, och har sedan dess inte kunnat tänka på något annat alls. (Jo, tog en kvarts paus och kollade på det här klippet med Adele för att Johanna tvingade mig. Det som hände då var det här: OMG, BLEV SÅ JÄVLA KÄR I HELA VÄRLDEN, I ALLA FALL I ADELE OCH DEN DÄR SNUBBEN BREDVID HENNE I BILEN, JAMES SOMETHING, ÅH?!? Älskar alla som sjunger i bil. Till exempel jag sjunger väldigt ofta i bil, och jag är rätt gullig? Min bästa bilsjungarlåt är "Hero" av Family of the year. Jag har kommit på en egen andra-stämma till refrängen. Den är så SJUKT snygg, alltså, det är synd och skam att ingen annan någonsin kommer få höra den?!?) (Sen tog jag en timmes paus till och lyssnade på ett avsnitt av podden Invisibilia och det var det ju värt, så himla intressant. Jag lyssnade på avsnittet om tankar. Det hette "the secret history of thoughts". TIPS!) Det tar sjukt lång tid (för mig) att göra ett fyra minuters videoklipp. Flera dagar, faktiskt. Men det är också sjukt roligt, så jag fortsätter väl tänka på det en stund till.

Hej hej!

onsdag, januari 13

Och i kokongen ska allt vara gjort av fluff

Antal hundradels sekunder det just nu går mellan något av barnen piper om att de är pyttelite olyckliga på morgonen tills jag har planerat mitt framtida liv som hemmafru med hemundervisning i en kokong av duntäcke: högst en.

Barn säger: ”Strumpan sitter knöligt!!!”
Jag tänker: Åh, gud, vi skiter i det här, vi stannar hemma.

Barn säger: ”Jag är trött!!!”
Jag tänker: Okej, that’s it. DUNTÄCKE! KOKONG! SAMLING I SOFFAN!

Barn säger: ”Det är inte så kul i skolan!!!”
Jag tänker: Okej. Okej. Hur löser vi det här lite snabbt nu då? Jag får väl säga upp mig.

Idag sa ena barnet att han hade ”ont i hjärtat” strax efter jag knölat på honom alla hundra overaller och vinterskor och mössor och vantar och fan och hans moster. ONT I HJÄRTAT?!? Oh, lord. Var halvvägs igenom produktionen av läromedlen jag ska använda mig av när jag hemundervisar de små liven när Gustav lite försiktigt påpekade att samma barn säger lite vad som helst nowadays. ”Igår sa han att han var en bajskorv, till exempel. Vi stängde inte in honom på toaletten för det?” Två sekunder senare travade de iväg mot förskolan som vanligt och det djupt olyckliga/hjärtsjuka barnet pladdrade på som en duracellkanin på speed om vet ej vad.


Så spännande för nerverna detta, att ställa om till vardag igen?

söndag, januari 10

Hej från soffhörnet

Om min blogglust vore ett iphonebatteri skulle det vara nere på 8% nu, och vi vet alla vad det betyder - blinkar man så dör den. Tills jag hittar laddaren tänker jag fortsätta skriva ner helt meningslösa redogörelser över saker jag gjort. Det har ju funkat förr.

Meningslösa redogörelser över saker jag gjort: 
- Varit i Söderköping på skrivhelg med tre skrivkompisar. Söderköping är urgulligt.
- Klippt ner julgranen med sekatör och burit ut beståndsdelarna. Funkade bättre än att bara släpa ut hela granen genom den för lilla dörröppningen vid bokhyllan som vi brukar, för nu har vi noll granbarr i bokhyllan. Vi brukar ha tre ziljarder.
- Dammsugit upp tre ziljarder granbarr från golvet istället.
- Städat bort all övrig jul.
- Hetsläst "Kvinnan på tåget".
- Inget mer.

Ska nu äta bakad potatis och jello och banan i ugn med choklad i, för någon har sett på julkalendern och fått feeling.

onsdag, januari 6

Om ingenting

Dra mig baklänges på en liten tallkotte, vad kallt det är nu. Var ute och gick en timme nyss (sånt himla knarr i snön!) och mina lår kommer tyvärr aldrig mer tina upp? Aja. Får väl ha dem djupfrysta då. Köpte i alla fall nya vinterkängor i ren ilska häromdagen efter att ha stått i pulkabacken och förfrusit tårna. De är så här: gigantiskt breda och tunga vidunder med innersko av tovad ull. Skitfula! Jag älskar dem. Älskar även: Tempurafriterad spicy tuna utan tuna på Barbro i Hornstull. Där var jag och min kille på vår datenight igår och HERREGUD SÅ GOTT, jag vill aldrig äta något annat nu. Tänker mycket på: mord. Detta sjuka lilla jobb of mine? Hej på er.

måndag, januari 4

Årets första jobbdag

Och om den vill jag säga: Vilken klassiker, ändå. Första halvan av dagen har jag städat kontoret och försökt lokalisera mitt skrivbord under allt junk som samlats där under jullovet. Vet inte hur det sker, men den lilla kattvinden aka mitt kontor har liksom en tendens att förvandlas till tillhåll för allehanda kartonger, väskor, tvättkorgar, what have you, så fort jag tittar bort i en halv sekund? Tittar jag bort ett helt jullov går det knappt att ta sig in. Men aja. Andra halvan av dagen har jag sammanställt alla verifikationer till förra årets bokföring prydligt i en pärm som jag ska trava iväg till min redovisningskonsult med imorgon. Har även: tittat i min kalender och bestämt att jag inte ska boka in fler skolbesök under våren än de jag redan bokat in. Samt tömt mejlkorgen. Åh herre jesus i himlen, vad jag älskar tomma mejlkorgar!!! (Älskar i och för sig även mejl, men inte när de hopar sig och ligger och är obesvarade dåliga samveten.)

MITT ARBETSLIV ÄR ETT TOMT BLAD! MED DOFT AV AJAX! OCH JAG HAR NYA PENNOR!

Älskar livet.

Nu ska jag gå ner på nedervåningen och socialisera med barn och barnvakter. De är nyklippta. Inte barnvakterna, kanske, men barnen. En har till och med svinfräck neonorange färg i sitt stubb! Tack för det, Gnesta Klippet.

lördag, januari 2

Ut med det gamla, in med det nya

En (helt vansinnigt unik, I know) nyårstradition jag älskar att vi har är den här: Gå varvet runt bordet och låta alla i vårt lilla sällskap svara på: Hur var ditt år? Och vad hoppas du på inför nästa? Det tar typ två timmar av middagen för 1. Det är så roligt att babbla om/lyssna på och 2. Alla blir avbrutna jämt av nåt gulligt barn som vill sno en tomat eller så. Love it.

Det här sa jag om 2015: Det var det minst dramatiska året i kanske hela mitt liv, ingenting har direkt hänt. Och jag har varit ledsnare över lag än någonsin.

Det här sa jag om 2016: Jag vill skriva en hästbok. Odla kål. Vara gladare. Rida. Laga mer mat i knyten. Lyssna på radio. Lära mig nya grejer. Vara snäll. Orka. Prata. Släppa. Och skriva något som är spännande, kanske om ett mord? Och så hoppas jag att världen fucking skärper sig.

Jag inledde 2016 med att spela död i soffan, baka kardemummabullar, och vika tvätt. Imorgon kommer mamma och pappa hit. Jag ska bjuda dem på palak paneer. Sen ska Gustav och jag jobba, och mamma och pappa ska vara med barnen, och det kommer bli: bra.

fredag, januari 1

Läst 2015

Det här är de böcker jag läst (för min egen del, inte för barnens del) under 2015:

Den osynlige mannen från Salem, av Christoffer Carlsson
Och runt mig faller världen, av Marit Sahlström
Världens viktigaste kyss, av David Levithan
Kunskapens frukt, av Liv Strömquist
Huset mittemot, av Alex Haridi
Den drunknade, av Therese Bohman
Texter, av Annika Norlin
Box 21 Roslund/Hellström
Som om jag vore fantastisk, av Sofia Nordin
Vill ha dig så illa, av Gunnar Ardelius
Vårt gemensamma liv, av Anna Schulze
Eld, av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg
Livets outgrundliga mysterier, av Benjamin Alire Sáenz
Kvinnan på övervåningen, av Clarie Messud
Kära Liv och Caroline, av Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada Noli
You had me at hello, av Mhari McFarlane
Veterinären, av Gertrud Hellbrand
Att föda ett barn, av Kristina Sandberg
Odjuret, av Roslund/Hellström
Svikaren, av Katarina Wennstam
Blod, av Åsa Anderberg Strollo
Here's looking at you, av Mhari McFarlane
Kodnamn Verity, av Elizabeth Vein
Fine little day, av Elisabeth Dunker
Lollo, av Linna Johansson
När hundarna kommer, av Jessica Schiefauer
Athena, av Marta Söderberg
Röd som blod, av Salla Simukka
Vit som snö, av Salla Simukka
Svart som ebenholtz, av Salla Simukka
Allt jag inte minns, av Jonas Hassen Khemiri
Färjan, av Mats Strandberg
Vad gör man inte, av Maja Hjertzell
Skuggsommar, av Mia Öström
Jan Svensson, av Johanna Lindbäck
Svart sommar, av Åsa Anderberg Strollo
Jättehemligt, av Barbro Lindgren
Världshemligt, av Barbro Lindgren
Bladen brinner, av Barbro Lindgren
Förtvivlade människor, av Paula Fox
Det är något som inte stämmer, av Martina Haag
Egenmäktigt förfarande, av Lena Andersson
Fallet Vincent Franke, av Christoffer Carlsson
Fruset offer, av Giles Blunt
Händelser vid Kirkstone Abbey, av Patrick Redmond
Den första flickan skogen möter, av Moa Eriksson Sandberg

Det är 46 böcker, och det är tre mer än förra året, men fortfarande mycket färre än jag tänker att jag vill läsa. Men, men. Ja, ja. Det är som det är.

55% av böckerna riktar sig till vuxna. 70% av böckerna är skrivna av kvinnor. 76% är svenskt. Jag är fortfarande helt fruktansvärt usel på att läsa böcker från andra länder än Sverige, England och USA. Och jag är fortfarande helt fruktansvärt usel på att läsa något annat än skönlitteratur. Men, men. Ja, ja. Det är som det är.

Jag tycker "Allt jag inte minns" av Jonas Hassen Khemiri, "Vårt gemensamma liv" av Anna Schultze, och "Vad gör man inte" av Maja Hjertzell var allra, allra bäst.

I år siktar jag på att snitta en bok i veckan, då?

söndag, december 27

Långsamhetens högborg

Men herregud, vad vi inte gör något. Alltså, något. Idag har vi haft det här på agendan: gå till affären (300 meter bort) och köpa söndagsgodis, för vi glömde att det var lördag igår. Det var allt? Inför detta stora event var barnen så illa tvungna att ta på sig kläder för första gången sedan julafton, och det var, som vi alla förstår, nästan oöverstigligt jobbigt. Själv dealade jag mig till att få stanna hemma och borra två hål i taket istället, och slapp därmed påklädningstraumat och har fortfarande pyjamas. Vi stressar inte ihjäl oss här, direkt.

Rufus fick den illustrerade utgåvan av Harry Potter i julklapp, och som första kapitelbok genom tiderna går den verkligen hem. Igår läste vi i flera timmar, och nu när han kommer hem med godiset ska vi fortsätta. Harry ska just hoppa på tåget till Hogwarths. DET ÄR SÅ JÄDRA MYSIGT! Jag tackar lego och hela Harry Potter-kulten för det här, för utan fem miljoner Lego Harry Potter-youtubeklipp och Lego Harry Potter-lekar på förskolan hade han inte varit det minsta intresserad av att lyssna. Nu har han redan en förförståelse för berättelsen,  vet massor om karaktärerna, och har LÄNGTAT efter att bli tillräckligt stor för att få höra "den riktiga Harry Potter". Så kan det ju också vara med alla jädra prylar och leksaker och grejer och tjafs (som jag rätt ofta suckar över) som görs kring böcker och filmer nu för tiden. Att de liksom leder barnen in till boken eller filmen så småningom. Det kan jag ju tänka på nästa gång jag står och svär över nåt himla Frostschampo.

Jag tycker julen har varit god.

Lugn och långsam och mätt.

Imorgon ska vi städa källaren.

God fortsättning!

tisdag, december 22

Ett vegetariskt julbord

Hej från en som just lagt in tre sorters sill utan sill (man kokar sillstora bitar av aubergine i väldigt salt vatten i typ två minuter, och sen lägger man in som vanligt). En fick smak av senap och dill, en fick smak av apelsin och stjärnanis, och en fick smak av rödlök och granatäpple. På vårt (alldeles egna!!!) lakto-ovo-vegetariska julbord kommer det i år att stå:

3 x sill utan sill
Fröknäcke
Janssons frestelse minus ansjovis, plus kapris
Mandelbollar
Ugnsrostad brysselkål med pumpafrön
Valnötshummus
Bröd, smör och ost
Matvetesallad med rostade mandlar, aprikoser, rödkål och myntadressing
Grönkålspaj med västerbottenost, oliver och valnötter
Quornjulskinka (har aldrig testat, men twitter säger att den är okej?)
och sojakorv till sojakorvsgalna barn.

Kudos till mina svärföräldrar som får lajva vegetarianer över jul och inte verkar bry sig det minsta. Det kommer bli sjukt gott! Och detta vet jag eftersom jag provlagat de flesta recepten till en kokbok nära mig massor av gånger. WOOP!

Roligt detta, ju?

måndag, december 21

Team Javier räck upp en hand

Huset är städat! Julgranen är på plats! Jag har impulsköpt en ny blommig möbel!

Det går bra nu.

Det var länge sedan vi pratade om Felicity, tycker ni inte? Jag har några avsnitt kvar av säsong tre nu. Ben har just följt med i ambulansen när en tjej råkade bli skjuten av en knarkkille, och nu när hon vaknat upp från sin nära-döden-upplevelse är hon helt "åh, Ben, du räddade mitt liv, vi har en speciell connection nu, jag har aldrig känt så här förut, så här! Här får du en svindyr klocka och en motorcykel av mig. Ska vi ligga?" Och Ben verkar ta mig fan tänka på saken?!? Fast han är ihop med Felicity?!? KÄMPA BEN!!! Jag börjar lacka ur på att han inte kan säga nej. Han ba: I don't know, man, it's just... Felicity just keps pushing me. *ler plågat* Man ba, eh nä? Hon är urgullig? Skärp dig för i helvete? Meanwhile har Felicity börjat teckna serier med Noel, och det verkar kul, jag vill också teckna serier. Jag är nu #teamjavier (Felicitys bögchef på Dean and Deluca.) Herregud, vad jag älskar Javier.

Nu ska jag vika sju maskiner tvätt och låta Gustav bestämma åt mig vad min nästa bok ska handla om.

Hej på er.

fredag, december 18

Julen 2015

JULLOV, untz, untz, unzt!!! Idag slutade skolan klockan tio, och sen fick barnen jullov. Jag tog med två extra barn hem också, just for fun. Ja, och sen lät jag dessa sammanlagt fyra personer i åldrarna 4, 6, 7 och 8 upprepa ömsom mitt namn, ömsom "mamma" med ungefär en sekunds mellanrum i åtta timmar innan två av dem åkte hem, och nu vill jag SKÄRA AV MIG ÖRONEN, men annars är allt lugnt. Jag är inte sjuk längre. Jag har fått vin.

Vi ska fira jul i Gnesta i år för första gången i livet. Hemma! Inte en enda gång de närmsta veckorna ska vi packa hela bilen full av folk och julklappar och fan och hans moster och köra i snömodd genom en massa trafik till Småland, vi ska bara vara här.

Det känns lite som ett experiment.

Fira jul, hemma? Laga julmat själva? Dafuq?

Jag är rätt peppad. Har till exempel köpt ingredienser till knäck. Längre än så har vi i och för sig inte kommit än, men herregud, det är ju nästan en vecka kvar. Och så länge det finns knäck finns det hopp, som kungen sa. Det blir väl bra, det här? Det blir det.

torsdag, december 17

Greetings from snorets högborg

Jag är så himla förkyld. Det är ovanligt. Jag har tio gånger bättre immunförsvar än samtliga andra i den här familjen och är alltid, alltid (ta i trä) den som är friskast när alla andra sackar ihop, men inte nu. Nu är jag trött och sjuk och idag har jag därför legat i sängen och skrivit en dikt. Det är också oerhört ovanligt. Oerhört. Hade väl feber?

Men aja, det var i alla fall rätt roligt, och det tog hela dagen. Den började så här:

Jag skulle pilla bort löken
löksäkra petnoga, jag svär
Och jag skulle blåsa
så du inte brände tungan

Jag skulle stå i parken
fast det var svinkallt där
Och jag skulle putta
så du fick fart på gungan

och sen höll den på i åtta strofer (eller vad det nu heter) till och det var väl kanske det?

Jupp.

onsdag, december 16

Aspudden på lördag

Är så dåååålig på att komma ihåg att tipsa om sånt här lite mer än en halv sekund innan det är dags, men nu jädrar! Flera dagars framförhållning!

lördag, 19/12 signerar jag och Sara Ask "Ännu mera vego" i Aspuddens bokhandel (Hägerstensvägen 130). Mellan klockan 12-13 är vi där! Och eftersom Aspuddens bokhandel är known to man as den trevligaste bokhandeln i hela stan, så kan jag verkligen rekommendera en utflykt dit. Oavsett om man vill ha en autograf av mig och Sara eller inte. En bok eller tio är en jättebra julklapp! Till alla! I alla bekantskapskretser!

tisdag, december 15

Lär mig något! Vad som helst.

Kära dagbok!

Idag har jag ridit barbacka. Det var roligt, för det var första gången, och jag var ganska rädd för att trilla av, men jag bestämde mig för att räcka finger åt den känslan och prova, och det gick ju bra, så nu är jag stolt som tuppen. Det är så kul att lära sig något nytt? VAD SOM HELST! Är inne i någon slags fas i livet (det är jag och alla spädbarn) där det är det enda jag vill, lära mig grejer. (Okej, det och bada badkar och sova, och emellanåt äta något gott, kanske palak paneer.) Är till exempel helt exalterad över det hära radiolyssnandet jag börjat med. P1, alltså, vilken grej! Häromdagen lärde jag mig saker om Hallandsåsen. I förrgår lärde jag mig hur fördomar påverkar vårt minne i till exempel vittnesmål. Igår lärde jag mig saker om Bosnien. Idag har jag inte lärt mig något, för jag har inte varit hemma vid radion, och det har varit synd, det har varit lite tomt.

Helst skulle jag vilja gå en kurs. På kanske kvällstid, eller en helg, eller vad fasen, deltid på dagarna, jag vet inte. Den kan handla om lite vad som helst, känner jag. Igår läste jag kurslistan på Södertörn. "Estetik och genus, 7,5 poäng." "Typsnittsdesign och typografi, 7,5 poäng." "Befolkning, kultur och miljö, 7,5 poäng". Skulle gärna också gå kurs i: foto. Eller typ... lära mig rita grejer. Eller ooooo, skriva tv/film-manus! Be still my beating heart, tänk att få gå en kurs i det, det hade ju varit roligast av allt.

Är THIS CLOSE att börja titta på slumpvis valda Ted talks bara på grund av kul.

Vem kunde ana?

måndag, december 14

Hetaste hett

Hetaste hett bland kidsen i Gnesta just nu: Parkour. Jag grundar denna spaning på statistiskt underlag av två barn (mina egna) och dessa två barns kompisar. Allt de gör är att träna på parkourtricks och kolla på parkourvideoklipp. Allt jag gör är att hoppas att de inte ska slå ihjäl sig. "Jag hoppade från klätterborgen idag och gjorde en asgrym parkourrull och hjulade ner för rutchkanan och imorgon ska jag göra en beeeeeaaackflip på asfalt, tror jag."

Svälj.

Fast helt ärligt så är det mest roligt, det är ju helt sjukt fascinerande att se hur deras små kroppar kämpar, hur starka de är, hur mycket de orkar, vad de kan lära sig, hur mycket de vågar, herregud. Jag vet inte ens om jag kan göra en kullerbytta? Har inte testat på femton år.

Långt ifrån hetaste hett i Gnesta just nu: Vårt varmvatten.

Oerhört synd, med tanke på att jag längtat efter ett bad sedan 06.20 i morse när klockan ringde.

KÄMPA VÄRMEPANNAN! You can do this.

lördag, december 12

Och det var den lördagen

Ho, ho, vad tydligt det är att det är föräldrarnas balans och humör som till stor del lägger grunden för vilken stämning som ska råda i hemmet, ändå. Prick samma situation (till exempel att ett barn inte vill ta på sig strumpor när man ska gå ut) kan få två helt olika utgångar. En dag ba *hittar på en festlig strumplek och får barnet att fnissande ta på sig strumporna *. En annan dag ba *vrålar* "TA PÅ DIG STRUMPORNA INNAN JAG BLIR GALEN ANNARS FÅR DU INGET LÖRDAGSGODIS JAG MENAR ALLVAR KAN DU LYSSNAAAAAAA NÄHÄ DÅ BLIR DET INGET GODIS DÅ!!!!"

Idag har varit en annan dag.

Gustav har varit borta, jag har varit förkyld, och stämningen... ja.

I'm proud to say att jag åtminstone känner mig själv och mina barn så bra vid det här laget att jag då och då fattar när det är läge att bara ta den enkla utvägen och... sitta av tiden tills det vänder. Idag har det inneburit att jag lagt mig platt i ungefär 10 möjliga konflikter innan de ens uppstått. (Okej, skit i strumporna. Okej, korv. Okej, ät i soffan. Okej, se färdigt avsnittet. Okej, chokladbollar. Okej, slabba ner hela köket med diskvatten. Okej, film. Okej, bok. Okej, ett kapitel till. Okej, sov i min säng.) Och lämnat återbud till en fest som jag egentligen skulle ha tagit med mig båda barnen och gått på.

Jag orkade inte.

Och så får det väl vara då.

Gick raka vägen ner från läggning, ställde mig vid kylen, tryckte i mig tre chokladbollar, vände, borstade tänderna, gick och la mig, 20.32.

Kanske är jag piggare imorgon.

fredag, december 11

Det var jag värd

Den här ödmjuka personen har (LIKE A BOSS!) fått stipendium från författarfonden idag, och inkasserat 70 000 kronor utan att passera gå. Är så väldigt, väldigt glad för det här!

"Författarfonden har till huvudsaklig uppgift att fördela den statliga biblioteksersättningen. Ersättningen fördelas dels i form av individuella ersättningar (statistiskt beräknade eller s.k särskilda författar- och översättarpenningar), dels i form av olika typer av bidrag och stipendier till upphovsmän till litterära verk: författare, översättare, tecknare och fotografer."

Visste ni det, att varje gång ni lånar en bok på biblioteket, avsätts 1 krona och 52 öre till den så kallade biblioteksersättningen? Staten pungar ut med dessa pengar för att allmänheten ska ha tillgång till litteratur och kunna låna böcker på biblioteken gratis, samtidigt som författaren som slitit i sitt anletes svett för att skriva boken ändå ska få lite ersättning för mödan. Lite mer än hälften av dessa 1,52 kronor går till författaren. Resten går in i en stipendiepott, som man som upphovsman kan söka pengar ur två gånger om året.

Och, eh...

Det är verkligen inte säkert att just ens egna stipendieansökan blir beviljad.

(Hälsar en som ansökt en ziljard gånger.)

MEN DET KAN UPPENBARLIGEN HÄNDA?!? WOOP! WOOP!

Är så tacksam och glad och stolt nu, va.

onsdag, december 9

Vad skriver du på just nu?

INGET, ABSOLUT INGET.

Och det är okej.

(Yes, this is Lisa talking to Lisa.)

Det här har jag gjort de senaste två dagarna på jobbet: Översatt klart en bilderbokstext om två syskon som flyr från krig (från engelska). Varit på möte med min bilderboksförläggare och Emma som illustrerar alla dinosaurieböcker, och kollat på Emmas nya skisser till den femte boken om Ivar. Varit på Ordfront och signerat och skickat ut en massa kokböcker till journalister och så. Lagat mat till en journalist och en fotograf som var på besök i 2,5 timme och ska skriva ett reportage om kokboken. Hämtat ut paket på posten med 50 kokböcker i. Skrivit hälsningar i alla böckerna. Packat dem i femtio paket. Skickat ut dem till alla som beställt böcker via mig. Svarat på mejl. Förberett ett litet tal jag ska hålla på en prisutdelning för en massa mellanstadieelever som skrivit noveller imorgon. Stämt av frågor med en person som ska intervjua mig i en morgonsoffa (inte på tv, men väl inför 300 personer i publik) på fredag. Och strax, ikväll: Pratat om och signerat kokböcker i Adlibris butik på Regeringsgatan. (Gamla Bokskotten! Kom gärna dit! Klockan 19!)

Ändå är min känsla att jag "inte jobbar". Att jag bara "glider omkring". Att någon snart kommer att komma på mig och dra mig inför rätta och bara "SHOW ME THE PÅBÖRJADE NYA BOK DIN LATA LILLA..."

Kämpa, Lisa!

Eller jag menar: Slappna aaaav, gumman, ta en kaka till.

I resten av livet har jag väl mest ställt in en radio i köket och börjat lyssna på P1 när jag lagar mat. Men det räcker ju å andra sidan rätt långt.

måndag, december 7

En måndag i december

Hej från andra sidan helgen, festen blev bra. Jag fick blåsor i händerna av allt jordärtskockeskalande (de är goda, de små liven, men fasen alltså, de är INTE roliga att skala), men annars gick allt bra. Jag gick inte in i kökspsykos. WIN!

Nu har vi börjat spela Sims (igen), jag och Gustav. Vi hade en period för kanske tio år sedan när vi spelade mycket Sims, och sen slutade vi. (Min Sim Britney brann inne. Det blev för tungt att gå vidare efter det.) Jag vet inte varför vi pratade om det på festen, men suget efteråt blev i alla fall ohanterbart, så nu har vi installerat spelet på nytt, och satt bredvid varandra i soffan och spelade i fyra timmar när barnen somnat igår. Så mycket nya valmöjligheter! Fortfarande så fula kläder! Jag älskar det.

Ikväll hoppas jag att min Sim blir befordrad, och börjar tjäna lite mer pengar, så jag kan tapetsera om i hennes hus. Herregud, inte konstigt att hon vantrivs med de färgställningarna som är där nu, stackarn? Också att hon behöver ett husdjur, lite mer karisma, och bättre relation till sina vänner.

Först ska jag bara äta potatismos och rida i verkliga livet, sen jädrar.

fredag, december 4

Tjuvtitt: Ännu mera vego

Den är här nu! Uppföljaren till Mera vego heter (of course) Ännu mera vego, och det är jag och Sara Ask som gjort recept och skrivit texter, Ulrika Pousette som tagit alla bilder, och Katy Kimbell som gjort formen.

Jag skulle vilja påstå att det här är en kokbok för alla som vill ha ny vegoinspiration i köket. Den passar både den som redan är vego (och är trött på sina gamla vanliga recept), och den som inte alls är vegetarian (men vill börja laga lite mer vegetariskt, och inte vet riktigt hur eller vad). Eller för den arma krake som är förälder till ett barn som plötsligt deklarerat att hen blivit vegetarian, för den delen.

Vi har haft hela familjen i åtanke när vi gjort recepten, och i den bästa av världar passar därför rätterna både små barn, stora barn och vuxna. Recepten är indelade efter hur lång tid matlagningen får ta - och här finns både kaossnabba recept, vanliga vardagsrätter, festliga helgmåltider, och mat för speciella tillfällen (TILL EXEMPEL JUL, som ju känns hyfsat aktuellt, no?)

Grunden i recepten är lakto-ovo-vegetarisk, och det betyder att en hel del av rätterna innehåller mjölkprodukter och ägg. De recept som är veganska (alltså helt fria från alla slags animaliska produkter) eller lätta att vegananpassa har vi märkt med en stämpel. Den stämpeln sitter på mer än hälften av recepten. Det finns inget "låtsaskött" som quorn eller sojabitar eller fejkbacon i något av recepten.

Och så får man lite tips och trix mellan varven också! Till exempel kring var man hitta järn i vegovärlden, hur man familjeoptimerar sin måltid, hur man blandar egen tacokrydda, när olika grönsaker är i säsong, och hur man lättast får ut de röda kärnorna ur ett granatäpple. Och så får man lära sig göra palak paneer! Mm... palak paneer.

Från och med nu går den att köpa i bokhandlar och på nätet! (Eller via mig om man vill ha en signatur i. Då klickar man här.) Jag håller alla tummar jag har för att ni ska tycka om den.

torsdag, december 3

"Du kan väl skriva en bok om det här sen."

So long, lässvackan! Fick hem mitt reserverade bibbloexemplar av Martina Haags skilsmässobok "Det är något som inte stämmer", kastade Paula Fox (bless her heart) åt sidan, och har nu läst Haag från pärm till pärm på två timmar och kommer väl eventuellt se med lite andra ögon på julkalendern imorgon OM MAN SÄGER, herregud. Jag tycker boken är väldigt bra. Delarna med fjällstugan hade jag kunnat klara mig utan, men skilsmässoskildringen, åh. Det känns så ärligt och förjävligt och ledsamt.

(För övrigt har jag mycket svårt att förstå energin folk lägger ner på att hata julkalendern, but then again, det är mycket jag har svårt att förstå.)

Vi ska ha fest här på lördag. När jag tänker på alla potatisar och alla jordärtskockor jag ska skala imorgon för att kunna göda denna grupp människor (typ 25 vuxna och 15 barn) med soppa känner jag ett akut behov av att gå och lägga mig. Kanske slutar festen med att vi beställer pizza? Så kan det bli.

Mitt mål är hur som helst att helst inte gå in i kökspsykos. I alla fall inte under själva festen. Eller ja, åtminstone inte under hela festen. Försöker visualisera hur jag istället lajvar skön snubbe, tar ett glas vin, breder ut mig i soffan, drar anekdot på anekdot utan att bry mig om ifall folk lyssnar, medan soppan bränner vid på spisen och så får det vara så bara, no biggie. Det går väl inte enbart jättebra med det visualiserandet, direkt.

(Måste baka bröd!)

Nu har vi delat upp förberedelserna inför denna fest hyfsat lika, jag och min partner in crime, det är (med undantag för potatisskalandet) inte ens orättvist. Ändå blir jag arg så det brinner i huvudet på mig när jag tänker på alla kvinnor som stått där i köket, på hundra tusen fester genom åren, och så kommer den sköna snubben från soffan utvinglandes efter en timme för att han väl måste gå på toa, jag vet inte, och så får han syn på kvinnan och ba: "Men gumman, står du här nu igen, slappna aaaav, kom och ha lite roligt, soppan sköter sig väl själv."

Jaha, så FÖRUTOM att skala all potatis och gå in i all kökspsykos ska man behöva vara TRÅKIG också?

*välter spisen*

Är oerhört uppretad på Erik Haag också. Eller ja, på den fiktive mannen som den fiktiva kvinnan i Martina Haags roman blev lämnad av.

Såatteh... jag går väl och lägger mig då, kanske?

tisdag, december 1

Det plötsligt motståndet

Okej, så idag hände det här mig: Jag hade en timme att slå ihjäl, för mitt tåg blev inställt, och jag hade ingen bok med mig, så jag gick in på Pocketshop, och jag: HITTADE INGET JAG VILLE LÄSA?!? Det säger noll om böckerna som fanns på Pocketshop och väldigt mycket om mig, och det gör mig nervös. Vem är jag ens?

Köpte ändå en bok, "Förtvivlade människor" av Paula Fox. Jag tog den på grund av 1. Stod på hyllan med personalens tips 2. Snygg titel 3. Snyggt omslag. Sen googlade jag och insåg att jag läst om den överallt, men det var jag inte medveten om när jag valde, ja, och nu läser jag den. Jag vet inte om jag gillar den än.

Varför känns det så kämpigt med läsning i perioder? Vad är det jag tycker är jobbigt med att ta upp en bok? Varför orkar jag inte koncentrera mig? Varför gör jag det inte bara, jag älskar det ju?

Så jädra märkligt.