Det kommer in en liten tjej på kanske 8 jordsnurr i bokhandeln. Hon ska handla en grej för 36 kronor. Hon gräver lite i sin portmonnä.
- Hmm... Jag har ju bara en hundring här. Vad bra! Då får jag faktiskt 64 kronor tillbaka. Det är alltid skönt med lite småpengar!
Förutom det fantastiska med hela den här tjejen (hon hade portmonnä!!) så är ju själva uttalandet i sig också anmärkningsvärt. För det fanns faktiskt en tid då småpengar var lyx. När man behövde mynten till livsviktiga saker. (Jag tänker främst på studsbollar i automaten på campingen nu. Och nyckelringar, tuggummin och plastsmycken.) Eller när man hittade en enkrona på marken och bara WOOOAAHH, KOLLA VAD JAG HITTADE och slängde sig på cykeln och cyklade hela kilometern till affären i racerfart för att köpa två bugg.
Vete tusan om jag inte ska ta och växla till mig lite småmynt imorgon. Sjukt sugen. Nu när man ändå är vuxen och har makten över sin egen ekonomi och allt.
Klart tjejen ska ha ett bugg!
3 kommentarer:
Nu när man inte är barn längre stör man sig mest på mynt som tynger plånboken. Enda gången man blir glad för att man har mynt är då man ska betala parkeringen. Det var bättre förr.
Jag kan inte annat än att hållamed dig om att småmynt är roliga ting ibland...Dock inte efter krogen...
Är det inte mer anmärkningsvärt att hon tycker att 64 kronor är småpengar?
Hade jag haft det i min potmonnä (nej, nej, jag hade plånbok) när jag var åtta år så hade jag redan fantiserat ihop en framtid på en cykel med bockastyre och bakåttramp och ett alldeles eget sommarland.
Men tiderna kanske förändrats.
Skicka en kommentar