Så där ja.Råkade just äta fem enorma tärningar marinerad parmesanost.
När jag åt första biten tänkte jag: Mmm, parmesan. Guds gåva till mänskligheten.
När jag åt andra biten tänkte jag: Alltså, verkligen. Guds gåva till mänskligheten!
När jag åt tredje biten tänkte jag: Guds gåva till mänskligheten - fortfarande god.
När jag åt fjärde biten tänkte jag: Här sitter jag och äter parmesan.
När jag åt femte biten började jag må illa och tänkte: Doh!
Ett glas vatten på det, så var vi hemma sedan.
4 kommentarer:
Haha You're my girl! Alltid hög igenkänningsgrad på det du skriver, men nu log jag ännu bredare. :)
Ursäkta en lantis, men vad då marinerad???
Det är ingenting att be om ursäkt för, kära mor, jag tycker det är rätt underligt själv. Men man hittar dem (man kan ju göra själv förstås, men orka!) i sådana där plockdiskar i affären där man kan köpa marinerade vitlöksklyftor, marinerade oliver, marinerade kronärtskockor och marinerade vadsomhelst, du vet. Tärningar av parmesan som fått ligga och dra i olija och örter. Och chili, i det här fallet. Jättegott! De fyra första tuggorna i alla fall.
Smart att äta upp allt gott innan resten av familjen kommer hem.
Skicka en kommentar