Saker man inte tror någonsin kan hända: Att månen ska ramla ner, att det ska bli åtta torsdagar i samma vecka, att kungen ska visa rumpan i direktsändning. Och, förstås, att jag ska börja använda mig av en digital kalender på datorn istället för en riktig i papper, som man får skriva med olikfärgade pennor i.
- Men vi HAR ju provat att ha en papperskalender liggande här! Flera, flera gånger. Du vet ju hur det blir. Vi fyller inte i den. Vi tittar inte ens i den. Och så glömmer vi allt vi ska göra ändå.
- Men min mamma och pappa har en papperskalender på skrivbordet. Den funkar!
- För dom, ja.
- Men om jag köper en ny, jättejättefin?
- Kommer ändå inte funka.
- Men om j...
- Nej.
- Me...
- NEJ!
- ...
- Vad vi behöver är en gemensam kalender på datorn, som vi kan kolla både från jobbet och från telefonen och från datorn hemma.
- SVÄR INTE I MITT HEM!
- Okej, vi behöver inte prata om det om du inte vill. Men det är ändå sant.
*IDENTITETSKRISAR*
*BITER I DET O SÅ SURA ÄPPLET*
*SÄGER HEJ TILL GOOGLE CALENDAR*
/ärligtvartÄRvärldenpåväg_80
10 kommentarer:
Älskar, älskar sättet du skriver på och hur kul det är att läsa din blogg, trots att jag överhuvudtaget inte har något med dig att göra eller gemensamt. Men det kanske räcker med att jag är halvvägs i "Det är så logiskt..."?
Åh, denna kärlek man känner till papperskalendrar och olikfärgade pennor! Jag lider med dig. Hoppas att du överlever krisen!
Du kan ju ha din papperskalender som back-up till Googlekalendern som säkert pajar nån dag...Då kan du triumfera och vifta med din papperskalender!
Herregud!
Kalender på väggen i köket är liksom en förutsättning för att den här familjen ska funka. Och på jobbet kan de glömma att jag fyller i outlook-kalendern. Jag har en egen. Papper. Pennor. Post-it...
Jag har genomlevt samma kris och kommit ut helskinnad på andra sidan. Det finns hopp! :) Nu kan jag inte vara utan Google Calendar. Vi har länkat ihop hela familjen (utflyttade barn). Kalendern fungerar också som familjedagbok.
Papperskalender är bäst! Fast man ska ha den på kylskåpet med sugproppskrok. Om den försvann skulle jag inte veta något om morgondagen...hu. Fast asviktiga möten och sånt har jag ju i telefonen som back-up med alarm.
Kan tillägga att jag också sparar tidigare års kalendrar i en mapp i köket. Am I a nerd?
Oh. Då behöver ni inte länge post-it lappar!
Sorgen.
Vi kör också kalender på väggen i köket. Funkar ju finfint! Det är dock viktigt att den hänger. Lättare att se och komma ihåg.
Där har man ju sedan hela familjen samlad och kan jämföra hit och dit. Om man har svårt att komma ihåg fylla i en papperskalender, har man verkligen lättare att komma ihåg att fylla i en elektronisk sådan då?
Ja, det är praktiskt... Men alltså, man saknar ju de färgade pennorna.
...vi har också Google Calender. Jag kände lite som du i början. Men man vänjer sig! ;)
Skicka en kommentar