Det stora prytteltabberaset

Gustav har börjat flyttpacka. Han hävdar med en dåres envishet att själva packandet av flyttlådor är det han ser nästan mest fram emot när det gäller den här flytten. Vi kan nu alla konstatera att Gustav är väldigt underlig ibland, men att det är lika bra att låta honom hållas. Så, då var det konstaterat. Bra.

Just nu packar Gustav alla sakerna i arkivskåpet med de 27 små lådorna. Där finns, inte helt oväntat, bara små pryttlar. Pennor, hårspännen, nagellack, tuggummin, kvitton, nappar, hörlurar, paljetter, limstift, nintendospel. Sådana saker. Hundratolv gånger i kvarten håller Gustav upp en liten pryttel mot mig och frågar om han får slänga den, eller om jag nödvändigtvis känner att jag måste ha kvar den. Jag är ganska slänggenerös, tycker jag själv. Det är inte helt säkert att Gustav tycker samma.

Många av grejerna hamnar hur som helst i högen märkt "Det stora tabberaset". Den högen är till för kvällen då vi ska bjuda hit alla vi känner och se till så att de tömmer bokhyllan, skivsamlingen, barskåpet och resten av lägenheten på grejer vi känner att vi inte behöver längre.

"Vi köper tusen klistermärkespluttar och märker allt i lägenheten vi inte vill ha längre, och så får folk ta med sig det de blir sugna på när de går hem. Och det som blir kvar skänker vi."

Underlig, måhända.

Men rätt rolig också, måste man ju säga.