Saker jag tänker på idag: Snart är det vinter! Då måste barn ha på sig byxor, strumpor, tröja, kanske kofta, overall, halsduk, mössa, vantar och vinterskor.
Jag hör dig. Jag förstår dig. Jag bävar. Du, liksom jag, ska ju även kasta in en bebis i situationen "klä på motvilligt storbarn". Bebisar som är så bra på att vänta och allt. Det blir...läckert...
Du är inte ensam. Läst trotsboken? Själv har jag liksom problems redan vid mer kläder än blöja... Vad är det med kläder egentligen som är så fruktansvärt??
Troligen kommer de att vara sjuka så mycket att ni får sitta inne. Då behöver de inte så mycket kläder på. Nu är det visserligen alla förkylningar och vab-dagar som gör att jag vill dö.
Tänker också på det och att jag typ varje dag, eller varje gång jag ska lämna bär ner min 2+åringen ner för trappan i ingen jacka, mössa, skor och så vidare. Hur ska detta gå i vinter? Han kommer ju frysa ihjäl. För sluta skrika som en galen o kränga värre än jag vet inte vad tror jag inte han har planer på att göra!
Det finns inget som gör mig lyckligare än tanken på att det är min man som är föräldraledig den här vintern. Jag blir så glad att jag gråter när jag tänker på det.
Och jag älskar min man men den gångna vintern med en nyfödd och inte ens 2-åring... Jag gråter ibland när jag tänker på den också.
Erica, jag vet inte riktigt hur du vill/om du vill att jag ska svara på din kommentar. Jag fattar givetvis att det är en miljard resor värre att inte få några barn, än att behöva bråka med dem om kläder på morgonen. (Jag fattar att det finns väldigt mycket som är värre än att bråka med sina barn om kläder på morgonen. Därav rubriken, till exempel.) Och jag är på riktigt ledsen om jag gör dig ledsen/arg genom att gnälla på barnlivet.
Men... jag tänker faktiskt ändå fortsätta göra det mellan varven, för jag är inte sugen på att skriva en blogg där livet (med barn, i det här fallet) framstår som enbart jättekul och toppen och tacksamt. För så är det ju inte. Inte mitt i alla fall.
Alldeles oavsett hur tacksam och glad jag är för att jag kunnat få två friska, fantastiska barn, så kommer jag nämligen att ha dåliga dagar och känna mig dödens trött på... ja, det mesta. Och det tycker jag att jag kan få skriva om på min blogg. Också. Eller?
Jag har skaffat en sån där åkpåse som är hälften overall hälften påse, med inbyggda vantar och ordentlig luva åt Oswald och tänkte att i den kan man ju i alla fall bara peta ner honom i. Men det blir ju tusen gånger krångligare när man har ett större barn förstås mtp tålamodet som i alla fall min bebis har...
Hej hej! Jag har läst din blogg hur länge som helst men aldrig kommenterat förut. Nu kan jag inte hålla mig :-) Jag säger bara det är tur att man är ung när barnen är små... Nu är mina grabbar 24, 23 och 16. Huvaligen jag lider med dig. Vintermorgnarna var HEMSKA. Dessutom är det snarare regel än undantag att den stora behöver på toa just när alla är klara :-D Du har en helt underbar blogg och helt underbar Jufus
Jag börjar spontansvettas nu bara jag läser det här. Men i år ska jag komma ihåg att klä på mig själv sist i alla fall. Kanske till och med vara naken när jag genomför overall-manövrarna.
14 kommentarer:
Det där är den lindriga varianten tycker jag.
Värre när de ska ha på sig allt det undre + leriga galonkläder över. Eller i värsta fall overall + galonkläder.
Jag hör dig. Jag förstår dig. Jag bävar.
Du, liksom jag, ska ju även kasta in en bebis i situationen "klä på motvilligt storbarn". Bebisar som är så bra på att vänta och allt. Det blir...läckert...
Ha, ha! JA! Och jag känner spontant såhär: att dela på föräldraledigheten nånstans där mitt i slaskvädret kommer inte kännas fel. Alls.
(Vet inte om du såg att jag svarade i min blogg, men det var vi där på gångvägen. Nästa gång hälsar vi!)
Äsch - vi skiter i att tänka på det ett ta till... :)
Du är inte ensam. Läst trotsboken? Själv har jag liksom problems redan vid mer kläder än blöja... Vad är det med kläder egentligen som är så fruktansvärt??
Troligen kommer de att vara sjuka så mycket att ni får sitta inne. Då behöver de inte så mycket kläder på. Nu är det visserligen alla förkylningar och vab-dagar som gör att jag vill dö.
Tänker också på det och att jag typ varje dag, eller varje gång jag ska lämna bär ner min 2+åringen ner för trappan i ingen jacka, mössa, skor och så vidare. Hur ska detta gå i vinter? Han kommer ju frysa ihjäl. För sluta skrika som en galen o kränga värre än jag vet inte vad tror jag inte han har planer på att göra!
Nej. Det är att inte få barn. Det är att dö.
Det finns inget som gör mig lyckligare än tanken på att det är min man som är föräldraledig den här vintern. Jag blir så glad att jag gråter när jag tänker på det.
Och jag älskar min man men den gångna vintern med en nyfödd och inte ens 2-åring... Jag gråter ibland när jag tänker på den också.
Erica, jag vet inte riktigt hur du vill/om du vill att jag ska svara på din kommentar. Jag fattar givetvis att det är en miljard resor värre att inte få några barn, än att behöva bråka med dem om kläder på morgonen. (Jag fattar att det finns väldigt mycket som är värre än att bråka med sina barn om kläder på morgonen. Därav rubriken, till exempel.) Och jag är på riktigt ledsen om jag gör dig ledsen/arg genom att gnälla på barnlivet.
Men... jag tänker faktiskt ändå fortsätta göra det mellan varven, för jag är inte sugen på att skriva en blogg där livet (med barn, i det här fallet) framstår som enbart jättekul och toppen och tacksamt. För så är det ju inte. Inte mitt i alla fall.
Alldeles oavsett hur tacksam och glad jag är för att jag kunnat få två friska, fantastiska barn, så kommer jag nämligen att ha dåliga dagar och känna mig dödens trött på... ja, det mesta. Och det tycker jag att jag kan få skriva om på min blogg. Också. Eller?
Jag har skaffat en sån där åkpåse som är hälften overall hälften påse, med inbyggda vantar och ordentlig luva åt Oswald och tänkte att i den kan man ju i alla fall bara peta ner honom i. Men det blir ju tusen gånger krångligare när man har ett större barn förstås mtp tålamodet som i alla fall min bebis har...
Hej hej! Jag har läst din blogg hur länge som helst men aldrig kommenterat förut. Nu kan jag inte hålla mig :-) Jag säger bara det är tur att man är ung när barnen är små... Nu är mina grabbar 24, 23 och 16. Huvaligen jag lider med dig. Vintermorgnarna var HEMSKA. Dessutom är det snarare regel än undantag att den stora behöver på toa just när alla är klara :-D Du har en helt underbar blogg och helt underbar Jufus
Urken. Ja.
Jag börjar spontansvettas nu bara jag läser det här. Men i år ska jag komma ihåg att klä på mig själv sist i alla fall. Kanske till och med vara naken när jag genomför overall-manövrarna.
Skicka en kommentar